Vi hade bestämt oss för att ta det där tuffa passet gemensamt, på platsen där vi
sprang på varandra första gången…

Klockan är inte mycket, men det är redan varmt ute. Grusvägen är rak, det dammar omkring oss när vi sätter fart. Min önskan är att få springa närmast träden så jag får skugga på mig några meter längre än dig. Du älskar att få träna i värmen, medan jag mest avskyr det.

Varje intervall är 1 km & vilan är 60 sek. Jag kippar efter nya andetag på vilan för att orka
hänga med på nästa & nästa intervall.. Vi avslutar som alltid med de där korta temporycken, innan vi sen joggar mot våra dricksflaskor som är slängda i gräset.

Du stannar & går ner med ena knäet i gräset.. Hialös som jag är, säger jag till dig:
– Kom nu, vad sysslar du med? Detta får du ta när vi är hemma..
Du försöker på några sekunder få fram de finaste orden mellan oss! Innan jag är igång igen, med att nu springer vi!

Jag har aldrig tid att stanna upp, för när jag gör det så rasar det oftast för mig.. 

Det har aldrig blivit rätt tillfälle att dela med oss av detta, för att vi har haft så mycket att ta hänsyn till. Kommer det någonsin att bli rätt tillfälle att berätta att jag har den finaste lilla familjen jag kan önska mig ♥️

Tacksam över att ha funnit dig som är så lik mig!

Tacksam & stolt över mina underbara barn som gjort mig till den jag är i dag!