Vilken fantastisk helg jag har haft i Göteborg.
Det har varit många känslor inblandade!

Jag tog tåget upp till Göteborg redan på lördag morgonen för att
hinna landa & ladda före start.
Det tog 4 1/2 tim. upp & tåget var så fullt att man fick vara så snäll
& stå en hel del av resan.

Kvällen innan hade jag fått höra att banan var ändrad, det skulle vara
en betydligt tuffare bana i år jämfört med i fjor.
Väderprognosen visade samma i år som i fjor, regn, regn….
Bara att gilla läget!

En löparkompis till mig mötte mig vid tåget, sen gick vi & tog en riktigt
god lunch tillsammans & pratade mycket löpning, kan jag lova.
Vi kunde sitta ute på Avenyn & äta, det var perfekt väder. Solen sken!
Hem & förberedde mig med allt som skall fixas före ett lopp, det är
vila, mentalträning, mat, dryck & alla andra små ”ideer” som man har för sig.

Nu var det dax att bege sig till starten, vad har händer då?!
Jo, det ösregnar utè & då menar jag inte lite, hela himmeln bara öppnar sig.
På med extra kläder & fram med paraplyet, sen var det bara att bege sig ut.
Jag hämtar ut min nrlapp på plats & börjar att titta mig omkring, vilka duktiga
löpare som befinner sig där.
Då får jag rapport om att där står Mustafas fru Hanna Karlsson, hon springer milen på
runt 36 min…
Jag visste redan tidigare några duktiga tjejer som skulle dyka upp, jag ser det bara som positivt, det är mycket roligare med ett tufft startfält än ett startfält där man är en given vinnare.
Vi står & trycker i ett av tälten för att inte bli alltför våta före start, men känner att
klockan börjar ticka på & jag har inte börjat min uppvärming ännu.
Jag går fram till min startfålla som är längst fram & börjar så smått värma upp, när jag
är som mest fokuserad dyker Erika upp från ingen stans… Gud vad glad jag blev att träffa henne, hon delar med sig så mycket energi till mig. Vi springer & små pratar lite samtidigt
som vi fortsätter våra uppvärmning.

Nu är det bara fem min kvar före start! Då hör jag i högtalaren att dom hälsa Petra Skiöld
ifrån Ryssbergets IK välkommen! Gissa om jag växte några cm…
Starten går & det är ett riktigt tryck bakifrån, alla vill bara fram.
Jag känner att jag inte riktigt hittar rätt löparsteg i början, men efter första stigningen kommer jag snabbt in i det jag söker.
Jag lägger mig i det tempo som jag redan före start har bestämt mig för, bära eller brista.
Jag känner mig ”STARK”, fram till 6 km går allt som planerat, sen börjar den tuffa stigningen, det värsta är att den tar aldrig slut. Den här stigning höll i sig nästan 2 km.
När 8 km markeringen dyker upp & publiken skriker; du måste öka, du ligger 2:a!
Då fattar jag ingenting! Efter bara några meter skriker dom igen; där kommer hon!

Vem menar dom tänker jag! Ligger jag 2:a.. Jag som bara hade fokuserat på mig själv & tiden & helt glömt bort hur många som var framför mig.
Nu är jag så pass ”STARK” att jag lägger in min andra växel & spurtar in i MÅL som 2:a
tjej på Midnattsloppet I Göteborg, på tiden 38.03.
Tänk jag försvarade min plats på prispallen!

Vilken fantastisk vecka jag har haft ett banrekord & personbästa på milen, det är inte dåligt! Nu skall jag njuta av detta innan nästa utmaning kommer för mig 😉