Banrekord på Göteborgsmaran!

Under de senaste månaderna känns det som jag lever mer i min resväska än
hemma i min lägenhet. Visst det är ett val jag har gjort & är jätte
glad för det.

Denna gången önskar jag nog att vi hade tagit ett annat beslut…
att vi i stället hade packat våra väskor redan på fredagen & gett oss av till Göteborg,
men nu var Fredrik snäll (som vanligt) han körde hela vägen upp på
lördagsmorgonen. Det blev en bra bilfärd måste jag säga, det brukar bli det
när vi två åker tillsammans. Det finns så mycket positiv energi & gläjde
i det vi gör. Det roligaste var nog när vi körde inne bland spårvagnarna,
Erika försökte guida mig, medan Fredrik körde & mitt i alltihop säger
Fredrik; nu sätter jag bilen! Jag kör inte här inne mer…;) jag lovar det gick
bra, vi kom fram till Slottskogsparken där starten var.

Jag blev väl mottagen av Solvikingarna, (känner mig snart hemma där) vinden
var kallare än jag hade räknat med. Hämtade nummerlappen & sen var det
dax att byta om & förbereda sig.

När jag står där i omklädningsrummet & försöker få allt att klaffa frågar den
en tjejen efter den andra, är det du som skall slå banrekordet i dag?!?
Vad menar ni? Ja, det är väl du som är Petra Skiöld från Ryssbergets IK!
Ja, det är det…jag fattade verkligen ingenting, hur visste dom mina tankar,
men det visade sig sen att något hade skrivit det på hemsidan ,fastän jag
ALDRIG hade sagt det! (men man vet aldrig vad som kan hända på en mara)

Erika & Liv skulle langa vätska till mig, men nu finns det regler på allt, så
min plan fick ändras. Vi fick börja räkna om, var skall dom befinna sig längst
med banan, Erika & Liv fick endast langa i anslutning till en vätskestation…

Någon uppvärmning hann jag inte med, men samtidigt som jag skall springa
42 km, så behöver jag spara på all energi som jag har.
Jag kände mig laddad, nu skulle jag genomföra denna maran på ett bra sätt som
passade mig. Jag visste att jag skulle få frågan ställd till mig, men
jag visste också vad jag skulle svara. Petra; – vad skall du ha för tid när du går ut på
ditt andra varv? Vet inte; svarade jag, det får kroppen & känslan bestämma…

Startskottet går & jag känner mig verkligen ”fjäderlätt” när jag ger mig av, samtidigt
som jag bara vill trycka ifrån & ge mig av, så vet jag att krafterna måste sparas till slutet,
det är då jag skall plocka fram dem.
Jag hittar ett behagligt & avslappnat tempo som känns bekvämt, lägger mig där & har samtidig sällskap av några manligare löpare…

Nu är det en vändbana, så man springer samma sträcka fyra gånger,innebär lätt medvind
två ggr & motvind två ggr. Jag får min första vätska langad av Erika vid 12 km & en extra ”energi kick” av henne, så bra detta känns! Nu närmar jag mig varvningen, där står Bodil & Ola & hejar på mig. Tack! Gunnar är spiker & jag hör honom säga i högtalaren; Här kommer Petra Skiöld från Ryssbergets IK & hon kommer att slå banrekordet i dag!
Min varvtid är då 1.25…

Med lätta steg ger jag mig ut på andra varvet, löparna jag hade sällskap av tidigare är inte
med mig längre, jag hittar en ny löpare (han ser stark ut) jag hänger mig fast vid honom
fram till ca 27 km, sen släpper han mig också. När jag skall vända för andra gången längst ut vid 32 km börjar regnet hänga i luften, det kommer små regnstänk & vinden tar i lite
till. Min energi börjar att ta slut, det är mentalt jobbigt att ligga helt själv…
men jag vet att vid 34 km skall Erika & Liv stå, jag längtar! Några meter innan möter jag Fredrik, han ser på mig att jag inte mår bra, men peppar mig… När Erika möter upp mig
är jag nära att byta, kroppen vill inte mer…Hon ger mig ny energi & killen som jag tappade
vi 27 km är tillbaka, han tar tag i mig & ser till att jag kommer på banan igen.
Det var något ”magiskt” som hände där, min envishet & starka vilja kom tillbaka.

Nu har vi den sista biten kvar & den sluttar lite, lite upp & motvid på det, då kan det kännas tufft för kroppen när man närmar sig slutet av en mara.
Men vi hjälps åt att dra varandra ända in i mål! Vid upploppet möter en tjej mig med blommer, det finns inte en chans att jag skall orka ta emot dem…
Min kropp är helt slut! Å` jag är så ”jäkla” STOLT & GLAD!

Jag har slagit banrekordet som funnits sen 1981 med 4 min. & även satt personbästa igen!
Min tid slutade på 02.54.44…

Nu skall jag NJUTA av min prestation, innan min nästa resa börjar!

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Kläder, Kost, Långdistans, Löparglädje, Marathon, Sponsorer, Tävling, Tid, Väder och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Banrekord på Göteborgsmaran!

  1. sabina skriver:

    ÄR SÅ STOLT över dig Petra!! Många varma kramar Sabina

  2. pskiold skriver:

    Tack så mycket! 🙂

  3. Uffe skriver:

    Grattis! Fantastiskt Kul att läsa å höra! Bra jobba Petrat!

  4. pskiold skriver:

    Tack så mycket Uffe! Känns härligt att ha er runt mig…Lycka till med träningen!

  5. MagnusR skriver:

    Fantastiskt bra kämpat Petra och en fin tid!! Jag känner igen mig ifrån din beskrivning under loppet där vid 27, 32, 34 km hur du kände dig slut på krafter, den känslan har jag också fått under de maror jag kört. Härligt dock att du lyckades hitta krafter igen och fullfölja på så bra tid.. Kul att du fått så många sponsorer som kanske underlättar din satsning!

    • pskiold skriver:

      Tack Magnus! För att göra denna sattsning så behöver jag allas stöd…
      Ja, när man springer en mara vet man aldrig vad som kan hända, jag är glad
      & tacksam att jag hittade tillbaka! 🙂
      Lycka till själv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s