Då var det dax igen att stå på startlinjen, känns som det händer
mig väldigt ofta..
Varför, ställer sig många den frågan?!
Jag gör det för jag älskar att tävla & att få den där lilla ”kicken”

Yddingeloppet är ett av Skånes största terränglopp och går i Bokskogen
utanför Malmö, jag sprang i tävlingsklassen 6 km för tjejer.
Det är varken mitt underlag eller min distans & till saken hör att
Yddingeloppet var i år ett observationslopp inför NM i terräng.

Det hade jag lovat mig själv att inte lägga så mycket fokus på, för vad var mitt mål med dagens tävling?
-Jo, att jag ville slå fjorårstiden! Att jag sen klarade det med hela 27 sek. å` att komma in som första tjej i min klass var underbart!

Det var perfekt löparväder, vindstilla, solen tittade fram & precis 1 plus
grad ute. Kan det bli mycket bättre?!
Det skulle i så fall vara att jag hade kännt mig lätt i kroppen i dag, men
det gjorde jag inte. Jag fick jobba varenda meter upp & ner, i Bokskogen
finns det ingen återhämtningssträcka, utan är det inte uppför så är det
utför, så man får se upp var man sätter sina fötter.

Men ”herre gud” Petra! Du har Lidingöloppet, en mara & massor av mängd-
träning i dina ben…Så nån gång måste ju kroppen säga STOPP!

GLAD & NÖJD med dagens prestation, åkte vi tre glada Ryssbergare hem igen i det fina vädret. Liselott placerade sig som 2:a i sin klass & Fredrik som 2:a i sin klass, så mycket bättre stämning i bilen hem kunde det inte vara.

För vad väntade nu?! Jo, om det kändes bra efter loppet i dag hade jag sagt till
mig själv att det skulle bli ett långpass i det fina vädret.
Hem, fyllde på med ny energi & bytte om till nya träningskläder igen 😉

Det bästa var att jag & ”ultra Fredrik” hade bestämt att vi skulle springa tillsammans
i ett lugnt & behagligt tempo. Ibland kan det vara trevligt med lite sällskap & samtidigt
bra med någon som kanske håller i mig lite…

Vi begav oss i väg & hade inte bestämt så mycket om hur långt det skulle bli utan det
fick vi se. Under den här resan löste vi nog ”världsproblem” men det brukar vi mer
eller mindre göra när vi tar oss från ruta 1 – 2… 😉

Det mest ”MAGISKA & HÄFTIGA” med denna rundan var att vi hade en snittid som
ingen av oss hade räknat med, plus att vi båda två var lika pigga i våra ben…
Vi tittar på varandra & inser att nu slutar vi här för dagen & med ett leende säger vi
båda två att i morgon väntar ett nytt långpass för oss.

Jag summerar denna dagen som en TOPPENDAG i det härliga höstvädret!