Jag vet inte hur jag skall börja detta inlägget för det är delade
känslor inom mig!
Kanske hade det varit bättre om jag skrivit det i morgon eller kanske
inte, för visst skall jag va` ärlig!

VSM har varit mitt STORA mål i år, jag tror inte det finns någon som
har missat det 😉
Hela veckan har jag haft den där känslan som inom mig som jag alltid har före en tävling, ”tung som en elefant” kanske blir jag förkyld, lite ont här & var, ja, ni som idrottar vet att man känner alltid efter lite extra före en tävling.

När jag kom till starten i dag så kände jag något annat, jag var så
GLAD & TACKSAM att Rune kom!
Jag var på plats 1 1/2 timme före start, inte riktigt likt mig men jag ville det i dag.

Vädret var nästan mitt, ca 8 grader, mulet, men så var det den ”förbaskade” vinden
som jag inte gillar.
Fyra varv skulle vi ta` oss runt, perfekt i tänkte jag, då kanske jag kan få lite sällskap
i dag av någon trevlig löpare.
Laddad som jag är, flyger jag iväg redan från start, när jag passerar 10 km:s markeringen
& tittar på klockan 39.58 oj,oj, så snabbt & jag håller igen.
Bara att fortsätta i detta tempot, när jag har sprungit halva loppet & tiden nu är 1.24
& samma härliga känsla fortf. finns kvar i mig är jag så tacksam.

Men vad händer sen!? Samma sak som i Göteborg!
Ute vid 27 -28 km börjar jag tappa, vinden är inte snäll & de där små, små sluttningarna
dom är inte små längre de känns som ”berg” 😉 men jag kämpar på & Rune ”peppar” mig, langar vätska & bars. Du måste ”äta PETRA” jag kämpar tappert med detta samtidigt
som jag springer.

Nu har jag ett varv kvar, hittar nästan tillbaka igen, men inte helt. Att ligga där själv & inte
ha` någon löpare alls vid sin sida känns tomt ibland.
När jag kämpar som mest tänker jag på en ”kvinna” i omklädningsrummet, som berättar
för mig precis före start att hennes man skall springa sitt 64:e maraton i år!!
Vad gnäller jag för… Ja,han kanske inte har samma tempo som jag, men ändå! (Häftigt)

Jag får info. längst med banan hela tiden om hur jag ligger till, när jag har ca 6 km kvar
säger de till mig att andra damen bara ligger 2 minuter bakom dig!
”SHIT,” nu måste vi försöka öka, Rune ger mig en hint om att fortsätt så här, så kommer det att gå vägen…

Min kropp är SLUT! Det är min envishet & vilja som tar mig i mål i dag igen på tiden 2.55.24….
Tänk jag blev Svensk mästarinna på VSM!

Nöjd & glad är jag med tanke på vad jag har gjort de fem senaste veckorna;  två maraton
under 3 timmar, ett Lidingölopp & en del mängdträning!

Ett STORT TACK till er ALLA som finns här för mig på något sätt!