Min kropp är verkligen inställd på vila & återhämtning nu!

Jag är väldigt tacksam att jag har Rune i detta ”läget,”
för jag är den som hela tiden måste testa gränserna…
Vi hade ett lååångt samtal härom dagen, å`det samtalet
är jag så tacksam för att jag fick med honom…
I dag tänkte jag en lite kort ”joggingrunda” ut till Hammar,
för att lämna Kevin hos en kompis, skulle kännas skönt!
Men ”Herre gud” vad denna ungen kör med sin ”gamla”
mamma… Jag tror inte han var tyst i 2 sekunder, det var
hundraen frågor om allt & inget.

Visst blir man stark i benen när man cyklar? Varför springer
du inte snabbare? Är det jobbigt nu? Hur snabbt kan du springa?
När vi passerar en skylt med ”70” på säger han; Visa nu hur snabbt
det är! Det var verkligen tur att denna rundan bara var 4 km lång,
för han testade mig verkligen i dag 😉

När vi hade sagt ”hejdå” till varandra, kunde jag lugnt jogga hem
i mitt eget lilla tempo….

Undrar om han hade passat bra som min lilla ”cykelcoach”?!