Just nu är jag mer än GLAD, jag tror inte att jag har ord
för att beskriva den känslan som jag upplevde i går, den var
mer än magisk….

För knappt 4 veckor sen bestämde jag mig för att anmäla
mig till mitt första 6-timmars lopp. Tanken har funnits hos
mig under en lång tid, men det har aldrig kännts rätt förrän nu.

Det var ingen mer än Rune & min ”reskompis” som visste något,
jag ville inte känna några krav på mig & jag ville göra min egen resa.
För att springa i 6-timmar på en 200 m bana inomhus, måste man allt
vara lite tokig 😉 Jag är som jag är å`kommer alltid att vara det…

Resan började redan i fredags morse, då vi begav oss till Danmak,
loppet skulle gå i Aarhus, på lördag morgon.
Vi ville båda vara i god tid & kunna förbereda oss på alla detaljer, som det
skall fixas med innan ett 6- tim. lopp. Jag kan säga att det är en del att
tänka på, inget får gå snett.

Hur skulle jag nu lägga upp detta!?! Det var mitt första 6-tim. Målet
var att springa så jämnt som möjligt & förhoppningsvis komma in på 72 km.Hur fixar jag det?! Planen var att äta & dricka, med jämna mellanrum så att jag aldrig skulle få någon svacka. Här är mitt & Fredriks bord med mat & dryck på. Man kan nästan fråga sig om vi var där för att springa eller äta 😉

Nr.lappen på magen, chippet på skon & starten går… jag lägger mig i ett tempo som känns bekvämt. När man passerar varvningen kan man se allas resultat, om hur lång man har kommit, tid, snitt mm.
Mitt namn kommer aldrig upp förrän efter 50 min. Då inser jag att detta
tempo kommer inte hålla om jag skall komma in på 72 km, jag tänker om…

Om jag ökar bara lite, lite & äter & dricker så länge jag känner mig pigg så kommer
kanske aldrig min dipp. Vi har knappt sprungit i 3tim.20min & nu har jag genomfört
en mara. Okej! nu kanske min vägg kommer snart…
Nej! den gör inte det, utan mellan 4-5 tim är jag som piggast, jag bara svävar fram
med lätta steg, jag tom sjunger med på mina låtar som jag har i Mp3.
Det gäller att bara fortsätta att fylla på med energi,(jag tror att jag vägde mer efter målgång än före start, så mycket som jag åt & drack)

Nu har nog Fredrik passerat mig 4 ggr. med lätta steg, men vad händer?!
Jag börjar att springa om honom, jag blir bara starkare & starkare ju längre
vi springer… Nu är ALLA med mig, inte bara publiken, funktionärerna utan även
löparna. Varje gång jag passerar någon så ropar de mitt namn, flyttar sig åt sidan..
HEJAR fram både mig & Fredrik, utan att jag vet om det fajtas vi nu om 1:a placeringen!

Nu är det bara 35 min, kvar! Vad kan hända om jag lägger in min sista växel, vaderna
”spänner” allt… Jag vet att jag har mer att ge! Hela jag ler & glädjen inom mig är så STARK att jag inte kan med ord beskriva den.

Tänk om någon hade kunnat tala om för mig att jag var 500 meter ifrån att sätta Svenskt
rekord på 6-tim! Jag fick aldrig känna på väggen, jag fick aldrig någon dipp…
Jag fick bara uppleva GLÄDJERUS & LYCKA under loppet, detta är det HÄFTIGASTE jag har gjort någon gång & jag kommer absolut att göra om det… Jag” skuttade” omkring efter att klockan hade stannat, jag var fylld med glädjetårar!

Tänk att jag  kom 75.363 km på 6-tim & är nu 2:a bästa svenka tjej i 6-timmars!
Detta kallar jag GLÄDJE & LYCKA!