Torreviejas halvmaraton, jag skulle kunna göra
en hel bok om jag hade velat…

Det var ett lopp då jag inte skulle ha några krav på mig själv
utan bara ha roligt! Jag är mitt upp i mängdträningen & känner
mig inte precis lätt på foten.
Vad händer!? Jag känner, pressen på mig, när jag kommer ner
& tränar på i backarna & nere vid stranden…
Jag t.o.m blir bjuden på detta loppet, starten, kläder, mat, tidningen
skriver…

Jag ringer hem till Rune, som ALLTID finns där för mig! Vi går igenom
allt från början, varför jag är där, jag skall springa mitt eget lopp, helt avslappnat
& bara ha roligt, som planen var från början!
Petra! du är inte där för att placera dig eller göra någon bra tid, utan njut av loppet!
Tack, för att du lyssnade på mig!

Starten börjar kl.10.30 så jag tog min cykel på morgonen & begav mig ner till centrum, jag bodde ca 4 km från starten så mycket närmre kunde jag inte ha det.
Jag kan då inte säga att det var varmt, ca 4 grader & ”halv storm” flaggorna stod rakt ut.
Ni som känner mig vet att jag till 99% alltid har keps på mig när jag tävlar, men det fanns inte en chans att ha, den hade blåst av innan jag ens hade satt den på mig 😉

Jag måste säga att jag kände mig ovanligt lugn trots allt, jag värmde upp & gjorde alla mina måsten som jag alltid gör. Det var en hel del löpare där, det var 30-års jubileum!
Tror det var ca 2500 st som startade.
Med mössan på, linne & korta byxor…ja, ni hör bara där. Hur såg jag ut 😉 det bjuder jag på! Nu visade det 10 grader, men vinden den tog i…

Jag gick fram & ställde mig på andra raden för att inte hamna allt för långt bak, startskottet går. Alla löpare bara trycker på, det finns inte en chans att jag skall
kunna ligga där i någon ”mysfart”…
Jag hittade snabbt ett steg som kändes som mitt, lägger mig där & när vi passerar 1 km
vem står inte där, om inte ”min cyklist” som jag hade i fjor under hela loppet…
Han gör tummen upp för mig & lägger sig sen brevid mig, första tanken som kommer
är att han snart cyklar förbi mig & ligger snällt brevid någon annan tjej…

Men det gör han ALDRIG! Han följer mig längs med gatorna precis som min hejarklack finns där för mig. När jag för andra ggr tittar på min klocka & inser att jag har så jämnt tempo som man bara kan ha, å`andra tjej ligger ca 1 min efter mig.
Då känner jag mig helt avspänd, jag går ut andra varvet med betydligt lättare steg än vad jag någon gång har gjort på en halvmara…
Vinden är inte snäll mot oss löpare & framför allt inte utmed kusten, vid 15- 16 km kände
jag mig fortf. lätt på foten, skall jag aldrig få känna på tröttheten eller väggen i dag!?
Nej, det skall jag inte! För jag var inte där för att pressa mig, utan jag var där för att ha roligt & bli mentalt STARK!

Vid 19 km`s markeringen möter vi några löpare & 2:a tjej har tappat ännu mer…
Jag vet att när jag börjar närma mig mål så skall jag se om jag har krafter att trycka på,
så min sista km gick på 3.34/ km…
Det innebär att Petra Skiöld har mer att ge… 😉

Jag blev en LYCKLIG vinnar på tiden 1.25.20!
Jag kan inte annat än säga att det hade jag inte räknat med, jag som bara ligger & maler mil, efter mil…

Jag vet inte om jag har blivit så mycket firad & fått så mycket fina priser någon gång som jag fick på Torreviejas halvmaraton för 2:a året i rad.

                                        Nu mot NYA MÅL & UTMANINGAR!