För tre år sen sprang jag min första intervall…Jag minns det som om det vore i går, folk hade länge sagt till mig att Petra du
måste börja springa intervaller om du vill bli snabb & utvecklas som löpare, men
redan då ställde jag mig i försvar & sa: – jag är ingen snabb löpare & kommer heller
aldrig att bli det. Jag kan inte springa intervaller!

Jag var då nere i Portugal på träningsläger med min vän Liselott, det fanns många
olika pass att välja mellan, men jag valde varje gång de långa passen eller nej nu håller
jag mig inte till sanningen. Tyvärr var inte Rune där just den veckan & det fanns ingen ledare där som sprang så långa distanser så en annan resenär, tog snällt hand om mig
på sina långa runder.

Anders & Liselott försökte i alla fall att övertala mig att prova ett intervallpass, medan jag var där nere. Envis som jag är så sa jag bestämt. NEJ! Veckan gick… å` jag
tänkte att ett pass kan jag väl prova på. Vi delades in i tre olika grupper, en ny börjar grupp, en mellan grupp & de som var vana & lite snabbare. Jag va snabb att svara att i så fall är det ny börjar gruppen jag skall vara i om jag skall vara med. Inne på arenan skulle vi springa 200m intervaller, starten går & jag sticker! Vad händer?! Jag springer förbi ledaren 😉 han säger till mig vid nästa intervall, – jag tror att det är bäst att du byter grupp! Efter lite övertalning byter jag & tänker för mig själv, nu kommer jag hamna sist…
Vad tror ni? starten går & jag sticker igen… ledaren tittar på mig & säger du skall inte springar så snabbt, du skall orka 8 st i samma fart. Okej! svarar jag honom! Vi sticker iväg på den tredje intervallen & jag är framme först igen, ledaren tittar på mig & säger
det bästa är nog om du är med de lite bättre löparna! Nej, nej tänker jag inom mig, detta kan jag inte! Hur skall det gå till…det var en så hemsk känsla! Jag byter grupp för tredje gången med en känsla som inte känns bra, jag kör mina 8 intervaller som det var sagt &
känner en känsla inom mig som jag aldrig känt tidigare, nästan som man gick på moln.

Jag frågar om jag kan köra några extra intervaller efter att vi var klara, helt okej svarar de mig, det är några duktiga elit killar som också skall fort så jag hänger på, efter min 12
intervall kommer ledaren fram till mig & säger. – Petra, detta ser bra ut, men jag tycker att vi slutar här för i dag.. VARFÖR?! Tänker jag.. det är så roligt, så lätt, en så enorm kick!

Nu har jag lärt mig att träningen måste varieras för att den skall vara rolig, utvecklande & för att skall längta tills ditt nästa pass. Tack så mycket Anders & Liselott för att ni övertalade mig till det första intervallpasset & tack Rune för att du säger till mig att i dag tar vi en vilodag 😉 & för att du alltid finns här för mig mig & ger de goda råden.

Våga utvecklas & gå vidare!