Varför mitt i natten? |

Varför väljer jag att utföra ett långpass mitt i natten…

Anledningarna är många! Om vi tar det från början, så i fredags
morse hade jag fått ihop 10 mil denna veckan, jag ligger en bra bit
efter de duktiga ultralöparna…Då bestämde jag mig för att åka till
Karlshamn där de har ett 10 km stadslopp som startar kl 22.00.

Anledningen till varför jag åkte dit var inte för att tävla, utan för att få till
ett bra tempopass. Frågan var då om jag skulle klara detta?!
Klart att jag gör, om jag berättar vad syftet var.. På vägen till Karlshamn
frågar jag Fredrik i bilen om han är sugen på att följa med mig på ett
långpass efter loppet? Han tittar lite konstigt på mig & frågar om jag har blivit
helt knäpp! Driver du med mig nu, undrar han frågande. Klart att jag inte gör!
När jag väl får något för mig så är det bara det som gäller, så har jag nu kommit
på att springa mitt i natten så skall jag göra det.. 😉

Vi är i god tid på plats i Karlshamn & festivalen är i full gång, tittar oss runt & träffar
många härlig löpare. Värmer upp i sin ordning & gör inget ovanligt bara för att det är ett
tempopass. Erkänner att jag kände visst av de 10 milen i benen & min lilla förkylning. Starten går & alla bara sticker. Jag har redan från början bestämt mig för att inte följa efter någon. Jag kan berätta för er som inte vet, så är det ingen lättsprungen bana, men trevlig är den. Efter 3 km hamnar jag mitt emellan två grupper av löpare, ligger där & försöker att springa så avspänt som det bara går. Kommer in på tiden 40.23 tror jag att det var?! Känner av loppet, men inte att jag har tagit ut mig utan har mer att ge… Å`det var så här jag ville ha det. Går fram till arrangörerna & frågar om jag kan hämta ut mitt pris, för nu skall jag ge mig ut på ett fem milspass. Tjejen tittar på mig med stora ögon, men säger inget… Jag frågar igen, är det ok att få sitt pris nu, för jag skall verkligen ge mig ut på ett långpass.. Ja, det skall vi nog kunna lösa svarar hon mig, men
känslan säger att hon tror nog inte riktigt på mig.

Vi sätter oss i bilen, hem, packar ihop alla saker som krävs för ett långpass, dvs inte så mycket egentligen, men nu var det så att jag skulle prova lite nya saker att både dricka &
äta på mitt pass. Fyller en kylväska med allt blandat, man skulle kunna tro att det var en hel familj som skulle på picknick, men det är bara jag som skall ut & springa 😉
Sätter kylväskan på Fredriks tomt, så att det är lätt att vid varje varvning bara fylla på med ny energi. Första varvet som vi ger oss ut på är 14 km, lagom temperatur, vindstilla,
lugnt & riktigt mörk. Nu är det 5 minuters fart som gäller & inget annat. Men tyvärr händer något som aldrig har hänt tidigare, min mage är inte med mig, jag biter ihop.
Känner själv att för varje km vi springer nu så ökar jag, jag måste på toa…
Andra varvet & jag har fortfarande inte kunnat börja äta pga. att min mage inte är med mig, konstigt nog finns energin där ändå. Vad händer?! Samma sak, efter halva rundan ökar jag igen, toabesök… Nu är jag uppe i en distans på över 30 km & det enda jag har lyckats få i mig är lite vatten & någon mun sportdryck, blandat med lite annat.. Tredje varvet & efter 2 km kommer känslan av att nu spyr jag…Vet själv varför!! Fredrik tittar på mig & säger vi vänder hem Petra! -Du måste få i dig något! men hur skall det gå till, när magen inte vill som jag vill & illamåendet finns där hela tiden.. Jag är en bestämd tjej, som kan vara på både gott & ont. Fråga mig inte hur det gick till, men jag genomförde i alla fall 49,5 km under natt, under 5 minuters tempo, på enbart två små flaskor vatten, två munnar sportdryck & en halv energikaka & hade det inte varit för min mage så fanns det mer spring kvar i mina ben.. Detta är inget jag rekommenderar er till att prova & då menar jag mängden energi, men jag kan klart rekommendera ett nattpass för det var helt underbart!

I dag var det dax för mitt andra långpass i värmen & för att jag fixade detta, skall jag tacka Hälsokraft & Kraftsteg för mycket. Återhämtningen emellan två dubbellångpass är enormt viktig, viktigare än vad många tror!
I dag blev det 30 km & utan en mage som krånglade… 😉 Efter en tuff träningsvecka som slutade på 18 mil (många mil för mig, men kanske inte för de duktiga ultralöparna)
Så väntade ett trevligt kalas hos min bror, med massor av god mat & dryck!