SM 3:a på 100 km

Jag börjar med de ord jag sa till Rune redan några dagar innan start…

”Detta känns för bra för att vara sant! Jag är lätt i kroppen, jag känner mig
stark & riktigt pigg. Jag får nästan känslan av att något måste vara fel?!”
Det var precis så jag kände ända fram till starten i söndags. Jag var inte
heller nervös på det sätt som jag brukar vara innan en tävling. Visst fanns fjärilarna
i magen och tanken”shit, vad har jag gett mig in på?! 100 km -en distans jag aldrig tidigare sprungit & dessutom med ett riktigt tufft startfält. De hade lyckats samla alla duktiga ultra tjejer på SM i år, vilket jag tycker var roligt! 

Jag skulle kunna skriva en hel bok om min uppladdningsvecka, men den hoppar vi över nu & går direkt till tävlingsdagen… Jag var som vanligt på plats i god tid för att hinna landa och gå igenom det sista med Rune, vilket kändes mer som en trygghet för mig. Jag plockade fram det jag ville ha langat till mig under loppet. Jag visste på ett ungefär hur jag ville ha det men Martin, min vätskelangare, var helt med på att jag antagligen skulle ändra mig några gånger under loppet. Nu i efter hand så är jag mer än TACKSAM för den hjälpen jag fick. Jag kan säga att jag fick mer än 100% service…

Alla ultralöpare är nu samlade, klockan är snart 08.30. Det är redan varmt ute & man känner att i dag kommer det att bli till att kämpa emot värmen. Kajsa & Sophia står precis framför mig (Sveriges duktigaste ultratjejer) & Frida har jag vid min sida (en stark ultra tjej som jag gillar). Jag skulle kunna namnge er alla, för ni var alla där & ni är alla duktiga & starka på olika distanser & jag gillar er ALLA.. 😉 Planen var att göra mitt eget lopp, att inte bry mig om någon annan än mig själv.. 4.48/ km var tanken att jag skulle hålla. Men så blev det visst inte. Benen var så lätta, steget fanns & Frida & jag hamnade brevid varandra. De 3 första varven turades vi om att dra på något konstigt sätt. Jag kände att detta var en alldeles för hög fart för mig egentligen i 100 km, då jag låg då på 4.30 tempo! Rune stod där vid varvningen & sa att jag borde sänka tempot lite. Jag höll med & släppte Frida. Vid 3 mil började värmen sakta smyga sig på mig, kraften var inte den samma. Jag fick langat till mig saltvatten av Rune -vilken kick! Hittade mig själv & fortsatte mitt lopp. Alla varv var 7,9 km & jag kan tala om att det inte var någon lätt flack bana, om ni tror det! Utan det var allt lite höjdskillnader & efter X antal varv kan jag tala om att det kändes som små berg 😉 Magen började att krångla för mig & jag fick besöka toaletten några gånger. Tyvärr började jag kräkas också. En arrangör kom fram till mig & tyckte att jag borde bryta..”Nej, det är lugnt” sa jag & hann inte mer än 2-3 meter innan det var dax igen… Killen tittade på mig & sa ”Är du helt säker på att du skall göra detta?!”
Jag tror att ALLA vid detta laget vet, att om jag bestämt mig för något så är det det som gäller & inget annat. När allt detta inträffar & min energi är som bortblåst & tårarna
inte är långt borta finns inte Rune där…”var är han?!” Nu i efterhand är jag så glad för att han inte var där, vilket säkert låter tokigt. Men i så fall hade jag nog brutit loppet & tyckt synd om mig själv. Jag kämpade mig igenom ett varv till men magen ville inte alls. Vad jag än stoppade i mig kom det ut lika fort..

Inne vid varvningen & Martin peppar mig till max. Han ger mig det jag vill ha & bara några meter längre fram står Rune ”Äntligen” tänker jag 🙂 Han säger ”Det ser bra ut. Bara håll kvar, du kommer ta en bronsmedalj!”. Mina tankar var ”Va?! jag orkar inte, jag ingen energi.. ” men Rune motiverade mig med orden ”DU FIXAR DET! Du kommer att bli trea i loppet! Kör på det… Du hämtar dig!”  Jag bestämmer mig för att lägga mig på en betydligt lägre fart än vad som var tänkt. ”Bara det håller hela vägen så bryr jag mig inte om någon tid i dag. Det är placeringen! Jag kommer ta hem 3:e placeringen!”

Jag är bestämmer mig till 100% på att jag ska ta hem 3:e placeringen, för nu har jag hittat ett steg som känns behagligt med tanke på värmen & att jag inte har någon som helst energi kvar i kroppen!

Inne i skogen ser jag att Sophia har brutit loppet -trist men sant. Vid 4 km står Jonas Buud & några andra killar & hejar & ger mig rapport om hur allt ligger till… Den peppningen jag fick där varje gång var GULD VÄRD på alla sätt! Visst fick de lite info om hur jag mådde också… 😉

Nu har jag alltså sprungit två maratonlopp & tanken som slår mig är att ”Petra, nu har du bara en halvmara kvar sen är du framme.” Publiken är glada & hejar. Alla funktionärer är så trevliga & hejar på en så man blir så GLAD!
”Ett varv kvar! Nu måste jag se det så positivt jag bara kan. Om jag hos varje funktionär säger att det var sista gången ni såg mig, så kanske det känns lättare”. Jag kan berätta att det hjälpte, för de peppade mig ännu mer ”Heja PETRA! Heja Petra…”

”Två stackars km kvar & jag har sprungit 100 km för första gången i mitt liv & placerar mig som 3:a på ett SM…”

Upploppet kvar! Jag hade velat spurta tidigare men inte vågat. ”Tänk om något händer mig!?” Sista 600 m kvar & jag ger allt jag har… GLAD-NÖJD & LYCKLIG på alla sätt!
Tänk att jag hämtade mig igen & inte gav upp.. jag gjorde något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Vid målgång fick jag frågan ställd till mig ”kommer du att göra det fler gånger?” Då var svaret ”NEJ!” nu två dagar senare är svaret ”JA, det kommer jag att göra!”

TACK RUNE LARSSON för allt du gör för mig!

IMG_1480

ETT STORT TACK TILL MIN FAMILJ – MINA SPONSORER – RYSSBERGET VÄNNER – ”FÖLJARE” NI ÄR ALLA LIKA BETYDELSEFULLA FÖR MIG!
IMG_1484IMG_1482

 

 

 

Annonser

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Tävling och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till SM 3:a på 100 km

  1. gabriella på tåget skriver:

    grattis, du är ju jättebra!
    vi försökte se loppet på webb-tv men det funkade inte 😦
    däremot gick vi i prideparaden och det var mycket fräsigt! blir det nåt inlägg om tågresan? 🙂

    • pskiold skriver:

      Tack så mycket! Så roligt & trevligt att få träffa er…:)
      ja, det kommer ett blogginlägg om min resa upp & min uppladdning
      i veckan..;)
      //Kram på er!

      • gabriella skriver:

        tack så mycket, det var roligt att träffa dig med! den tågresan slår det mesta alltså!
        ser fram emot det inlägget! spännande 🙂
        kram 🙂

  2. Gloria skriver:

    Grattis Petra! Du är så jäkla bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s