Varför tävla två dagar efter varandra?.. Hur tänker & känner jag då…

Redan några dagar efter SM 100km var jag sugen på att springa lopp. Att det finns så många roliga lopp & tävlingar nu i höst gör det bara svårt för mig att välja; vilket är roligast & vilket är bäst?! Att jag skulle springa Orderinvestloppet var det ingen tvekan
om för det loppet springer jag nästan varje år. I fjor slog jag Lisa Nordens banrekord & det gjorde inte saken sämre 😉 Jag visste att jag inte skulle slå mitt eget banrekord i år, utan mitt mål var att försöka att få fart på mina ben. Tyvärr var jag både tung i kroppen & riktigt nervös… Varför var jag nervös?! Jo, för att var & varannan kommenterar & frågar om jag kommer att göra ett nytt banrekord.. att ”nu måste du vara snabbare” & ”i bättre
form” mm. Jag är tränad; jag är starkare & uthålligare. Men snabbheten har jag inte -det är en färskvara. Jag hoppas att den sakta men säkert skall komma med tiden. Skyndar jag långsamt så få kroppen vara hel & DET är just vad jag vill.

Orderinvestloppet är inget lätt lopp. Man springer på asfat, grus, över gräsmattor, in i skogen, upp & ner i viadukter.. Jag kan säga att jag kämpade verkligen varje meter som jag sprang detta lopp. Det fanns inte en meter då jag bara kunde låta mina ben gå av sig själv.. Jag slutade som 1:a & det borde jag vara nöjd med, men jag ficka aldrig känna den känsla jag sökte..tyvärr! Det roligaste & bästa med detta loppet är att jag vann den stora fåtöljen som jag stod & skojade om..”vem skulle få den?..”Naturligtvis så var det min vinst -jag som bor så STORT & RYMLIGT 😉
Nu i efterhand kan jag meddela att både jag & mina barn gillar denna stolen väldigt mycket, vi nästan slåss om vem som skall sitta i den.. 😉

DM 5000m i Helsingborg. Knappt ett dygn efter & då var det inte många timmars sömn som jag fick ihop. Jag skulle jobba några timmar mitt på dagen också.

Det var första gången som jag skulle springa 5000m på bana, det var fjärde gången som jag tävlade på bana och kanske skall man veta hur man gör då & kanske skall man inte göra som jag gjorde.. Jag vet att jag kommer få ” äta upp detta” resten av mitt liv”  & det kan jag väl bjuda på 😉 Jag var på plats 45 minuter innan loppet startade. Det var perfekt löparväder -nästan vindstilla, bara lite lätt vind, solen sken & jag var inte alls lika nervös som dagen innan. Det som där emot var jobbigt, var min lilla träningsvärk som jag hade dragit på mig på baksidan utav låren & rumpan. Mitt upplägg var att ligga i 3.50 tempo, att jag skulle ha minst fyra seniortjejer framför & som drog runt mig. Men tror ni att det blev så?! NEJ!!!

PETRA SKIÖLD gör något så dumt, så dumt att jag bara måste bjuda på det. Jag lägger mig alltså först, låter de andra få följa mig som en svans, jag drar som om jag vore en ” hare” som var inhyrd för dyra pengar.. 😉 Jag går alltså ut i 3.20 tempo!!! Jag ni hör själva. Det är nästan så jag kan sluta skriva här, men ni skall få höra alltihop. Jag har verkligen inte själv koll på min tid. Mina steg känns så lätta, så lätta, men min varvräknare talar om för mig var jag ligger och jag inser att jag måste sänka tempot lite, uppmärksamma lite… Efter 2 km känns mina vader som två stockar. Jag kan knappt sätta ner fötterna, varje steg värker, jag får ett haltande steg & löpare efter löpare passerar mig. Ska jag ge upp? NEJ!! 5000m är väl inte hela värden! Det är två varv kvar & nu är det inte några 3.20 kan jag meddela, utan nu har jag bara bestämt mig för att ”i mål skall jag” & helst inte släppa förbi tjejerna i min klass. 150 m kvar & vi lägger alla in spurten. Vi fajtas verkligen ända in i mål & jag blir slagen med 1 tiondels sek. Hur är detta möjligt!?! Det är inte foten, utan bröstet, först över mållinjen som räknas…SKIT! 😉Jag sammanfattar mitt första 5000m lopp på bana så här: Lärorikt, roligt, ömma vader & en bättre tid än vad jag räknat med( slutade på 3.45/km istället för 3.50/km som målet var) Kvällen avslutades på ett fantastiskt sätt & med den känsla jag sökte redan dagen innan… GLÄDJE!

Konstigt nog var min träningsvärk borta på fredagsmorgonen när jag vaknade. Jag var allt lite trött & seg i kroppen, men tog mig upp & runt min favorit runda på lätta ben & i min egen lilla värd! Så vad har jag att gnälla över mer än att jag är som jag är & lär mig för varje lopp som jag springer. Nästa gång kan jag lova att någon annan får lägga sig på 3.20 tempo & dra runt, för den stafettpinnen lämnar jag över redan nu…