Ett tag trodde jag nästan, att nu kan jag inte springa längre..

Hur lite eller hur mycket jag än har tränat så har det inte hänt något,
jag har haft viloveckor för att se om kroppen skulle svara på det, jag
har legat på min maxgräns för att våga pressa mig själv.. men orken
& tron på mig själv har bara försvunnit!

Rune har sett att något inte stämmer, han har frågat om mina värden flera
gånger, men jag har sagt att allt är bra! Han har velat att jag skulle kolla dem!
Jag har nog varit rädd för svaret & skjutit på det.. inbillat mig att det blir bra
med tiden, till i helgen då jag insåg att jag orkar inte mer..Jag måste uppsöka
min husläkare & då visade det sig att mina värden var så pass dåliga att de undrar hur jag
överhuvudtaget har orkat träna & tävla med detta?! Ja, det kan man fråga sig.. mycket kan jag tydligen.. så nu går jag på utredning!

Jag hoppades in i det sista att allt skulle vända så jag kunde starta i Växjö
till helgen & få slå det Svenska rekordet på 6- timmars, men nej det blir ingen
start för min del. Hur gärna jag än vill så finns det gränser för mig också.

Jag har fått frågan slängd till mig, om jag är en mirakelmänniska som orkar hur
mycket som helst, eller om det inte finns några begränsningar för mig?!
Å´det kan jag säga att det gör det, men jag har en hög smärttröskel, jag gnäller inte
i onödan & har jag ett mål så har jag ett mål! Jag är envis & stark!

Men när kroppen säger STOPP! så måste jag lyssna! Jag har valt att satsa på löpningen
men inte på bekostnad av min hälsa. Nu tar jag vila resten av året & funderar på vad är
det jag vill med 2014! Vill jag satsa? Vill jag bli ”snabb”på maran? Vill jag bli en ultralöpare? Vad är det jag innerst inne vill!?

Svaren finns bara hos mig!