Jag är glad för vad jag har lyckats att prestera under två års
tid …

Att börja satsa på ”äldre dar” kan ju gå åt vilket håll som helst,
men jag har lyckats att prestera på de flesta distanserna, utan att
egentligen ha fokus på bara en gren. Det har varit både roligt & tufft!
Det som har varit tuffast är nog att vara en bra mamma, till två
aktiva barn samtidigt, men det har gått eftersom jag är morgonpigg.
Visst finns det andra bitar också som ibland kan vara tuffa, men du får
leva därefter…

I slutet av året kämpade jag mer än vad jag tror någon kan förstå..
Från att kunna springa nästan hur långt som helst, till att inte orka springa
500 meter utan att få mjölksyra i benen, var mentalt jobbigt..
Tankarna for runt inom mig, jag kommer aldrig mer att kunna springa, det går
inte, jag får vara nöjd… men tror ni jag var det? Nej, jag var ledsen & förtvivlad!

Nu vet jag mer varför det blev så & det är en lättnad för mig. Jag fick börja så smått
att jogga 30 min. om dagen för att se vad som hände med kroppen. Den svarade bättre
än vad jag hade trott, nu har jag varit ute lite längre & även det känns bra!

Känslan inom mig var fantastisk den sa: ”JAG KAN SPRINGA IGEN!”

Tror inte att det finns någon som kan förstå mig mer än jag själv…
Nu skyndar jag långsamt tillbaka..
Jag hoppas på att komma tillbaka STARKARE & SNABBARE…
Det är inte någon tid satt, men jag vet att den dagen kommer..

  // Jogga lugnt!