Snön faller, vinden är kylig & isfläckar på cykelvägarna finns där…

Jag ger mig ut ändå & genomför vart enda pass som är skrivet.
Det finns nog inget som kan stoppa mig just nu, men det finns två personer
som får hålla i mig & det är Martin & Martin. Jag har så mycket spring i mina ben,
jag känner så mycket glädje över det jag gör & jag älskar att få de där härliga kickarna.

Just nu är jag så tacksam för att min kropp svarar på träningen, men för att den gör det
så innebär det inte att jag kan maxa på allt… det är lite det som är knepet.!

Att hitta de där stunderna som vi alla har fastän vi inte vet om det kan ibland vara svårt,
kanske ännu mer nu när det är kallt & mörkt ute, men vi vet alla att när vi väl har genomfört vårt pass oavsett distans eller fart så mår vi mycket bättre i både kropp & själ.. Så lova inte mig utan er själva att i dag tar jag tag i det, för i morgon är det en ny dag..

Jag hittade tex. en ledig bana i går.. 😉 även om jag inte trodde det skulle vara möjligt!