Det har inte varit de roligaste dagarna i mitt liv…

Jag kan erkänna att jag har mått riktigt dåligt, på många sätt.
Allra helst hade jag inte ens velat gå upp ur sängen, utan hade bara velat
dra täcket över huvudet. Hur kan man bli så ledsen & besviken på sig
själv när det ”bara” gäller en tävling?! Den frågan har jag ställt till mig själv
många gånger…

Svaren är nog väldigt enkla, när du sätter upp ett stort mål för dig själv &
tränar till det varje dag, du fokuserar & lägger mycket energi på det & sen
den dagen då startskottet går så är det inte din dag utan en dag som inte är
lika dina andra dagar. Min träning har gått bättre än vad jag hade kunnat
drömma om, tänk att min kropp svarar så bra på all träning trots att jag för bara
3 månader sen låg inne med värden som var under all kritik & mycket annat
som spökar runt i min kropp. Tyvärr kan jag väl erkänna en sak som jag egentligen
inte hade velat dela med mig av, men som känns mest rättvis att berätta för att ni kanske
skall förstå mig, det är att mina värden inte vill peka på rätt håll.. Nu väntar jag på ännu en undersökning & jag hoppas att vi skall hitta svaret så att jag kan gå vidare & kunna
börja fokusera på rätt saker som min läkare säger. Han tycker själv att det är konstigt
att jag mäktar med dessa tiderna & denna träningen…

Någon som skall ha en STOR GULDMEDALJ är ”Min Martin” som har stått ut med mig
under dessa dagarna, jag har inte varit helt enkel… Det har varit frustation blandat med tårar & besvikelse. TACK för att du finns för mig!