Tänk att man skall behöva fylla 40 för att göra debut på bana inomhus…

Detta är har jag drömt om sen jag va` liten, jag satt som klistrad framför TV då det var friidrott & drömde att jag också skulle få springa där en dag… Å´i helgen fick jag göra det..

Alla mina känslor i kroppen har nog spökat, det har varit glädje, tårar, frustration, kickar, fjärilar i magen… allt som du bara kan tänka dig på en & samma gång.
Det va` en tävlingshelg & jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna annars ljuger jag, men jag var där också för att hitta klippet i steget, få fart på mina ben & stärka mig med att nummerlappen på magen..

Mitt motstånd  var seniortjejerna, unga nätta, snabba tjejer som jag nästan skulle kunna vara mamma till allihopa.. På lördagen stod det 400m + 1500m på schemat… men beslutet blev att stryka mig från 400m & bara köra 1500m. (Bara & bara, det skall gå så in i hoppsans snabbt) Tyvärr var starten 19.30 plus att den blev försenad 20 min… phu!

Nerverna var inte där de skulle vara, det spelade ingen roll vad Ingmarie skrev till mig eller vad Arne sa, tårarna bara rann från min kind.. hela jag skakade.. Finns det verkligen så underbara människor som dessa två som tror på mig!? Jag tar en lååång uppvärmning för att väcka kroppen, men det känns tung.. Kör lite stegringar .. känner att alla de andra har redan genomfört sin innan jag är halvvägs… De står där med sina korta toppar, fokuserade till max, ser så starka & lätta ut… Upprop! Hamnar längst ut på bana sex..
Fått instruktioner om vilken tid jag skall hålla per varv… vem jag skall ta rygg på…

Där gick starskottet & sju varv väntar… Fösta 100m på 19sek. Första varvet på 40sek… Sänk farten Petra!! Hur lätt är det när jag bara vill trycka ifrån… efter knapp två varv gå jag om löpare.. vet att det var inte planen… efter ett tag börjar jag ta in på nästa löpare också.. det blir en fajt i mellan oss som jag stör mig på.. frustrationen i mig växer.. varje gång jag skall gå om gör jag det i en kurva (HELT GALET) hon går om på raksträckorna & får mig att tappa steget… detta gör vi ex gånger.. även om vi fajtas i 500m så tappar vi båda tempot pga. detta felet! Hon slår mig minimalt.. alla ligger på banan efteråt & är mer eller mindre ”halv döa” medan jag står där & undrar: -Vad va det som hände!? När kommer kicken.. när skall det göra ont.. Varför fick jag inte ut det jag önskade? Jag är missnöjd med mig själv, fasten jag inte skall vara det… Min tid är 5.18.. Något jag inte visste då, men vet nu… Det var att jag gjorde debut som 40 åring på bana inomhus & går in på årslistan på svenskafriidrottsförbundet… lite cooolt! 

Söndag morgon, vaknar & mår skit! De som är med mig tror att jag har fått något som kallas ”medeldistansfenomenet/hosta” som man kan få när man tävlar inomhus…
Kroppen är tung, ögonlocken svullna, torr hosta & jag känner mig mer eller mindre sjuk.. Beslutar mig för att värma upp & se vad som händer…

Uppvärmningen känns precis som önskat… Det blir två hit & jag skall starta i andra.. Fasiken vad snabbt det kommer att gå nu.. vad gör jag här över huvudtaget?!
Nu kör du ditt Petra! Ta lärdom & håll dig till planen, inget annat… vad var planen?
Ligga sist, låta de andra dra… 800m innebär 4 varv… startskottet går & jag snubblar fram,
tjejerna stick, det är helt sjukt vilken fart de håller.. jag biter mig fast i två varv.. när vi är ute på 3 varvet så kommer stickningarna i benen.. känslan att detta går inte.. fjärde varvet  & nu växer luckan bara mer & mer… jag kommer att svimma… Arne kommer att få hämta mig på andra sidan av banan.. Jag genomför loppet & kommer i mål på 2.40..(tror jag det va`) Jag vet inte om jag skall sitta eller ligga.. Min känsla är; Vad var det som hände?! 
Släppte ni in mig på en annan planet & vips så va` det över?! Jag är helt jäkla toppad!
Det va denna kicken & känslan som jag sökte i går, jag höll inte.. men jag genomförde planen.. jag lärde mig enort mycket.. Å´hade jag fått hade jag gått in på banan igen & sprungit… jag trippade runt i hallen… Jag måste ut & jogga ner.. jag måste landa.. 45 min nedjogg & en toppad Petra Skiöld… Give me more!! Nu är det tur att Skiölden har någon som säger; –STOP på belägg.. lugn & fin!

Det har varit en fantastisk helg på många sätt…