Nytt år och nya möjligheter som jag är beredd att ta!

För en kort sekund var motivationen som bortblåst.. 

Tån irriterade mig, jobbet stressade mig, julens alla måste nästan ”kvävde mig”
& ändå visste jag att jag snart skulle få gå på tre veckors julledighet som aldrig tidigare
har hänt mig… Hur kunde jag hämna här!?

Jag ändrade lite i min träning, jag ändrade fokus från att klara hela den långa ”tröskeln” /intervallen till att se hur länge jag klarar hålla mig kvar… Första ”tröskel” blev hela 4 km lång i 3.51/km … jag joggade sakta fram på vilan & var snart i kapp… dax för nästa! Fokusera på dig själv & känslan & skit i längden! 3 km & några sekunder snabbare… nu var det dax för sista & den bästa. 2 km & 3.45/km … Benen är trötta.. jag är andfådd, men ändå får jag fram orden.. – Vi tar väl en lång nedjogg!?

Dagarna rullar på & längtan att få springa intervaller på bana lockar mig, samtidigt det är något som jag knappt har gjort denna hösten…Visst fick jag till tre intervallpass från augusti till november det är ju inte fy skam! Jag bestämmer mig för ”låna en hare” som kan hjälpa mig att hålla min tänkta fart… Jag ser på honom att han tycker att jag nog ”mesar” lite med mina tider… fjärilarna i magen finns där, precis samma känsla som när du skall tävla. Solen lyser… vinden är små kylig, som alltid på IP … Fokus finns & jag gör det… jag springer dem precis som så jag vill.. Om jag känner mig stark!?! Är svaret; JA!

Nu är motivationen tillbaks! Två pass behövdes & lite hjälp. Även om jag har haft julledigt så har klockan ringt några mornar vid 5-tiden för att hinna med min morgonjogg innan att ståhej här hemma… Ibland har jag fått till två pass om dagen & ibland inte… Det bästa med dessa veckorna är nog att jag har hittat just det jag tappade.. ”Tjusningen & känslan”  Vet ni hur långt man kan komma på den?! Otroligt långt kan jag lova er!

IMG_1326Tävlings säsongen var över för min del.. jag har tävlat eller sprungit fler lopp än jag någonsin hade vågat hoppats på, men någon stans inom mig såddes ett frö. Ett frö om att kanske, kanske springa ett lopp på självaste Nyårsafton. Det var inget jag planerade för & det var inget jag ställde en klocka för, utan vaknade jag pigg just den morgonen så var det meningen annars inte…. 75 minuters körning i bilen tidigt, tidigt på självaste Nyårsafton ner till Ystad… Solen lyser & vinden viner som den alltid gör nere på Österlen. Loppet skulle gå nere i Sandskogen. Jag hade inga förväntningar & ingen aning om själva banan…
Det ända jag visst det var att jag skulle ta mig runt på bästa & snabbaste sätt just den dagen… Det var ett lopp, precis i min smak.. Jag gillade slingan.. En hel del startande, om jag mins rätt så kom nästan 450st… det tuffaste var nog vid varvningen att ursäkta sig för alla man passerade & allt sicksacka mellan.  Mina ben & min vilja tog mig till en seger & en tid som jag är mer än nöjd med 17.47…. Tänka sig att jag fick springa ut 2015 med precis det jag önskade mig!

Nyårsdagen! Vem hade trott att jag skulle studsa rundor då?! Definitivt inte jag… Kanske blir det den största gåtan detta året eller var det vändningen…. Jag fick hejda mig själv för att inte gå all in… men någon stans inom mig kände jag när det var 3 km kvar hem.. Låt bästa man vinna… 😉 För i kväll väntar pizza & soffan…

IMG_1473

Annonser

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s