Känslan att vara nervös innan en tävling var den samma i dag som
alltid…Varför!?
Jag har ju gjort det så många gånger tidigare, åkt på tävlingar & ställt
mig bakom startlinjen.
Det har alltid varit en ”tuff” konkurans på just detta loppet, jag brydde mig inte
om någon placering i dag, utan jag ville att det skulle bli roligt, att
jag skulle känna mig lätt & pressa min tid.

Planen fanns där hela tiden hur jag skulle lägga upp loppet, jag vet var jag har
mina svaga & starka sidor.
Jag hamnade i täten redan från början, efter ”mina” Ryssbergs killar, precis bakom
mig låg Emma & tryckte tillsammans med ett gäng killar.

Det är ett utmande lopp hela vägen, det går uppför en hel del & även utför, underlaget
är mest asfalt men efter 7 km;s markeringen skall man in i skogen & upp för den tuffa
backen.
Vad händer när vi närmar oss skogen?!

Jo, Emma & hennes gäng killar sticker förbi mig, jag känner först ”okej” ligg ni där, men
efter bara en bit blir jag förbannad, nästa irriterad…
Har jag nu legat & dragit så länge så skall ni banne mig inte vinna över mig, så jag lägger in min andra växel & hoppas på att den skall hålla hela vägen.
Jag känner hur ”STARK” jag är inom mig! Du fixar detta ”PETRA”!
Genom att slå bort min ilska som jag burit på en bit & fokusera på rätt sak igen,så
finner jag glädjen i det jag gör…

Jag kommer i mål som 1;a tjej på tiden 47.12 på distansen 12.4 km i Osby minitons lopp, med en härlig känsla, du gör det igen, PETRA!