10.000 meter, vilken känsla!

Nu satt jag där på tåget på väg till Göteborg igen, för att springa 10.000m på bana för första gången. Hur skulle jag nu lägga upp det?Funderingarna var många och jag var nervös, spänd, fjärilar i magen & allt vad tävling innebär. Jag visste att Rune skulle komma & det var jag så tacksam & glad för men kände ändå mig nervös…Rune och jag hade kontakt under dagen & bestämde att vi skulle träffas på Slottskogsvallen innan & prata lite. Magen kändes inte alls bra, hur skulle detta sluta?

När jag väl var på plats & blev väl bemött av Solvikingarna som anordnade DM på 10.000m & jag även fick syn på Rune så började nerverna kännas lite bättre. Uppvärmningen kändes som den alltid gör för mig; tung, jobbig & inte alls bra. Det skulle bli två heat, först dom riktigt snabba killarna & sen andra heatet som jag skulle ställa upp i. Det hade regnat nästan hela dagen & blåsten var inte alls rolig. Men precis innan vi skulle starta så blir det mitt löparväder! Massor med syre i luften, vindstilla & lagom temperatur.

Nu skulle jag bara hitta min ”varvräknare” också. Där var hon! En toppentjej som jag träffat i Portugal när jag varit där nere & tränat. Hon räknade inte bara mina varv, utan fotade & hejade på mig under loppet också!

Då var det uppställning, nedräkningen började & jag går in i mig själv & bara fokuserar på det jag skall. Lägger mig bakom ett gäng killar som jag tror skall bli bra, men känner redan efter 3-4 varv att detta känns för lätt, jag ökar farten & lägger mig bakom nästa lilla klunga & känner mig för om detta känns bra.

Nej, jag har mer att ge. Nu har halva loppet snart genomförts & jag känner mig fjäderlätt på banan. Vad skulle hända om jag ökar lite till, jag gör ett försök & hittar det jag söker!
Jag känner att för varje varv jag gör, desto starkare blir jag och kan öka lite till. Jag ser Rune hela tiden, men vågar inte riktigt möta hans blick – varför?!

Jag vet inte riktigt vad som kan hända den sista biten av loppet. Nu ringer det i klockan & jag har bara 1 varv kvar. Jag hör en person ropa efter mig; ‘det är 2:a gången du varvar mig nu!’. Väl i mål stannar tiden på 37.41 och jag har gjort det magiska ännu en gång. Satt personbästa på milen!

Mer än glad, springer jag fram till Rune! Jag summerar det hela med att jag kommer absolut att göra om detta igen & att jag var kanske lite feg 😉
Men oj, vad glad & tacksam jag är för att ni alla finns där för mig & framför allt Rune!

Annonser

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Löparglädje, Tävling, Tid och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 10.000 meter, vilken känsla!

  1. pskiold skriver:

    Tack för länken Stefan!

  2. David Rosenfeld skriver:

    Hej! David från Solvikingarna här, som ligger bakom dig på bilden där. Vill bättre sent än aldrig tacka för draghjälpen halva loppet, som du skriver var du fjäderlätt, märkte att du ökade där och kunde inte svara! Grattis till alla framgångar under året! Hoppas du kommer tillbaka så jag får chans till revansch 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s