I dag tänkte jag att mina ben skulle få vila lite från löpningen,
även om jag mer än gärna hade gett mig ut i det fina höstvädret.
Är det någon årstid som jag älskar så är det hösten, luften är frisk
&  alla de fina färgerna på träden gör att man blir glad 😉

När jag satte mig i går med min lilla träningsdagbok & började räkna
på hur många mil jag har samlat på mig sen sist jag vilade slutade det
det hela på 23 mil!!
– 23 mil! Petra lilla, ”tänke jag”, nu tar vi en vilodag & gör något annat
trevligt i stället.

Jag vågar knappt erkänna det, men jag har under 2 års tid varit lite som
Alfons Åberg, – Jag skall bara… vänta lite!

Så i dag följde jag med Kevin till skolan, han blev gladare än om det hade
varit själva julafton här hemma, tänk det måste man ta` vara på, att man
får följa med, en vacker dag får man snällt vänta utanför…

Det har varit en lärorik & härlig dag tillsammans med Kevin, jag fick
vara med på allt från samlingen, uppsatsen han skrev, rasterna, där vi kickade
boll tillsammans & sen fick jag luncha tillsammans med Kevin & hans
kompisar. När vi sitter där vid bordet säger en av killarna, – Kevin du
måste vara STOLT som har en mamma som springer så snabbt &
nästan alltid vinner… Dessa barn! 😉 (Kevin ler lite blygsamt)

I morgon snörar jag på skorna igen, för då väntar nästa utmaning för mig!

Dagens lunch bestod av; mos & korv med
en god sallads buffe till.(Kevins tallrik)