Att satsa på sin idrott som barn eller när man har kommit upp
i ålder har varit ett samtalsämne den senaste tiden…

Min åsikt i det hela är att barn skall få vara barn så länge de kan,
känna sig fria, ha roligt & längta till sina träningar.
Det skall inte finnas några krav eller någon press från föräldrarna!

Vad händer om leken & glädjen försvinner?!
Jo, vi känner en press på oss själva, som sen är svår att plocka bort,
det kan ta många år, men det kan också sluta med att barnen tappar kontrollen
på det som en gång var en lek tillsammans med sina kompisar…

Att satsa på sin idrott kan man göra den dagen då man känner sig mogen,
å då tänker säkert många när är man det då?!
Det är man när du finner glädje i det man gör & presterar på en ny nivå hela
tiden utan att behöva tänka på det.

Glöm ALDRIG att bara för att man har roligt & är duktig i en idrott så behöver
vi ALLA någon gång ta klivet åt sidan & se på vad det är som händer!
Stanna upp & tänka efter vad är det JAG vill, inte någon annan!

Låt barn vara barn & du som läser mina rader, plocka bort alla krav som du
själv har ställt på dig. Du mår inte bra av dem!