Nu är det måndag igen & allt är som vanligt…

Jag har haft en fantastisk träningshelg, den började i fredags med en
vilodag & inte vilken vilodag som helst utan tillsammas med mina barn,
syster & kusiner. Det var lek & spel på hög nivå 😉 tyvärr så förlorade jag både
pingisturneringen & biljardturneringen, men jag är lika glad för det.
Jag fick i alla fall många goa skratt!

I lördags var det  åter dags för mitt långpass på 38 km, jag såg verkligen fram emot
det, lagom varmt, moln på himlen, å lätt vind. Med andra ord mitt ”löparväder”
Jag kunde verkligen med lätta steg genomföra passet utan en enda dipp!
När jag hade mellan 3-4  km kvar hem så visste jag att jag skulle få trycka ifrån,
det är helt otroligt att man kan känna sig stark vid 34 km eller inte, det måste jag
annars kommer det inte att bli som jag vill om bara några veckor.
Tänk att jag har för 3:e helgen i rad sprungit 38 km, vad kan detta innebära 😉

I söndags bytte jag miljö, en miljö som jag bara älskar… Skogen! Jag tror snart att jag
blir en liten ”skogsmulle” jag vet inte om det finns något bättre, än när jag får träna i
min ensamhet, hämta energi, underlaget som jag springer på går på små stigar & lite
upp & lite ner. Morgonpasset blev 18 km på lätta ben, jag vågar knappast skriva det, men
det är sant. Jag är själv lite förvånad eller kanske inte! Jag har ju värdens bästa mentor som stöttar & hjälper mig i detta 😉 dagen fortsatte med en utflykt ner mot Österlen, vilken
natur, jag såg nästan allt i löparperspektiv. Varför springer jag aldrig här, men nu har jag bestämt mig att mina riktigt långa pass som skall genomföras efter Stockholmsmaraton
kommer att ligga nere på Österlen, för då är det sikte på SM 100 km! Efter min lilla utflykt åkte skorna på igen, det blev en lite lätt runda även denna i skogen men på hemlig plats 😉

Måndagmorgon, finns det mer energi kvar hos mig!? Klart att det fanns, det var fartlek som stod på schemat. Jag bytte om & begav mig i väg, kanske inte på de lättaste benen, men låt bara min kropp få vakna i sin egen takt så blir det nog så bra som jag vill att det skall bli. Solen sken även denna morgon på mig & gav mig energi, när jag hade sprungit lite mer än halva sträckan var jag själv lite rörd, det var känslor som sa något till mig, Petra du kommer att fixa detta, du kommer göra det på ditt eget sätt & förhoppningsvis med ett leende på läpparna som nästan ingen annan har när de springer dessa distanserna…

Önskar er ALLA en härlig vecka!