Jag har kämpat…

Vad skall jag säga mer än att detta har varit mina tuffaste månader…

Det hände något som inte fick hända, men som jag inte kunde göra något åt.
Jag försökte att kämpa emot så mycket jag bara kunde, med min envishet &
min styrka klarade jag det ganska bra. Kanske för bra för att sen rasade det för
mig… Ibland kan man inte styra över vissa saker. Under min tuffa tid, så tyckte
jag att min bästa terapi var att få träna för att hämta energi, men i själva verket
så skulle jag nog inte bara gjort det.

Jag snittade ca 18mil / v. & samtidigt levde jag i en resväska som aldrig riktigt hann
med att landa innan jag packade om den igen. Hade du frågat mig hur det var hade jag svarat att: – Jo, det är bra! men i själva verket var jag helt knäckt & var fylld med tårar.

Nu har jag haft 4 veckor utan löpning, där jag har tränat i gymet & mycket med den mentala biten inom mig, vad är det som händer & när händer det & vad kan jag göra..
Jag ser allt klart, jag känner det & vet. Mer än så tänker jag inte skriva.

Denna veckan har jag börjat att springa igen & känslan att det är roligt finns där, utan
att känna någon smärta inom mig som säger – Petra, detta skall du inte göra!
Kanske finns det någon mening med allt, även om det kan göra  ont…

I dag var tanken att springa intervaller som jag inte har gjort på ett par. månader men jag
vet inte om det är det jag vill just nu… jag tar en kopp kaffe till & skickar barnen till skolan så får vi se…

Jogga lugnt & ta hand om varandra!

IMG_2390

Annonser

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jag har kämpat…

  1. Maria Sollerman skriver:

    Så är det ju faktiskt i livet: ibland är det tufft, riktigt tufft. Tänker att det är inte ”en paus” eller nåt som eg inte hör till, utan det är – för en del av oss – verkligen en del av livet. What makes us stumble is our treasure, läste jag nånstans här om dagen. Vad det innebär är förstås olika för var o en. Bäst är ju ändå när man kan slappna av i det som är, utan krav på att det skulle vara på annat sätt. Nu förändras allt ändå, det är liksom alltings väsen: föränderlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s