Jag kan med sprudlande glädje & nära till tårar skriva att jag genomförde
dagens 30 km pass, med lätta steg som trippades fram…

Tanken var att jag skulle ge mig ut på en lagom lång runda, hur lång den skulle bli skulle
min kropp få bestämma, så med mig hade jag bara mig själv.. Alltså inget vatten eller energi. Jag utgick hemifrån & sen fick benen visa vägen.. Konstigt nog så kändes det bra redan från början, men ju längre jag sprang desto lättare blev jag i steget & det var vid flera tillfällen som Söderbergs ord dök upp i mitt huvud: Sänk farten Petra! Detta är ett långpass.. 😉 När jag passerar mitt hem vid 21 km & känner att, detta känns bra så tog jag några km till.. Som vanligt måste jag alltid test gränser 😉 så de sista 2 km flög jag baske mig hem på… Hi, hi… Tur inte Söderberg var där 😉 (Han vet hur jag är)

Jag har nu fixat ALLA tuffa veckor med många mil & en hel del kvalitetspass… Så nu  släpper vi på träningen & jag är mer än TACKSAM för du tror & lyssnar på mig & mina tokigheter Martin Söderberg… För några månader sen kom jag 200m & hade ett självförtroende som var lika med noll… Tänk vad det kan vända, med rätt hjälp!

Nu i bilen, mot dotterns träning & sen mot jobbet…  Det har varit ännu en pusselhelg
med allt, men jag har lyckats även denna gången.

// Jogga lugnt!