Jag måste erkänna att det är så förbaskat roligt att få springa på bana
eller vänta nu..

Det är kanske så att jag bara älskar att få snöra på mig mina löparskor igen oavsett
distans?! Vilket fall som helst så kan jag intyga er om att jag va` nog allt lite toppad
i tisdagskväll efter att ha genomfört mitt 800m lopp på bana nere i Simrishamn,
så kallat Kretsmästerskapen.

Visst var jag lite nervös innan start, men inte så det störde mig.. Det var ett kravlöst lopp, jag visste redan innan start att seniortjejernas rygg det var allt jag skulle få se, några varvtider ville jag heller inte ha.. jag ville bara springa med en nummerlapp på magen!
Men det var så nära att jag inte fick göra det, ingen hade en nummerlapp.. varför?!
”Någon hörde & någon fixade”  & jag fick min nummerlapp.. 😉

Starten gick & jag bara flöt med.. steget infann sig & jag stängde av omvärlden för en stund.. ett varv var nu sprungit & jag var snart i mål.. hur var detta möjligt?! Jag som hade räknat med både mjölksyra & stapplande ben.. men snälla nån, jag är inte trött!!
Nu kom den där meningen; – Kan jag inte få springa en gång till!!

Som ni nog förstår så fick jag inte springa fler 800m lopp den kvällen, men jag fick jogga ner måååånga varv på banan med en känsla som är obetalbar & ett nytt pers på 800m. 2.38