Vi pratar inte tider, vi pratar glädje & känsla..

Jag är helt ärlig när jag säger, att jag trodde aldrig mer att jag skulle sätta en nummerlapp på magen igen & jag trodde ännu mindre att jag överhuvudtaget skulle springa fler marathon lopp.. men jag gjorde det.. jag gjorde mitt livs bästa marathonlopp någonsin!

Känslan & suget kom till mig efter första långpasset för 4 veckor sen, men tänkte att man kan ju inte bara gå känsla… eller det kan man?! Det är ganska långt att springa 42 195 meter!

I mina tankar tog jag ett beslut som jag absolut aldrig kommer att ångra… Vid målgång var jag fylld av blandade känslor. ( Ja, jag är en känslomänniska ) Jag sken som solen själv. Sen ringde jag Arne & tårarna bara rann från min kind.. Arne jag gjorde det! Jag gjorde det!

Det ända målet som jag hade satt upp var att springa ”lätt & vara glädjefylld vid målgång”
Det kanske kan låta enkelt för många, men det vill jag lova att det långtifrån är..
Jag hade laddat med bra energi hela veckan på alla plan & längs vägen ville jag få i mig bra med energi.. ( Bara jag vet vilket lopp som jag aldrig gick energilös på & det fick bli en kopia ifrån det)

Vädret vad skall vi säga om det?! Lika för alla.. Kvavt lite kvalmigt & en grå himmel. Kristianopels mara är en vändbana, så på utvägen hade vi en ”snäll motvind” alltså ingen storm.. 😉 Vi var en söt lite grupp som höll ihop ett tag, men som ganska snart sprack.. Jag låg på jämna 4.10 jag tror baske mig inte det kunde blivit jämnare, detta hölls fram till lite efter 27 km… & helt plötsligt står det tre kor/tjurar?!? på vägen… Ni som känner mig, vet att jag är livrädd för dessa djuren! Ökning… Phu! Förbi dem & kan andas igen…

Känslan att ligga & dra hela loppet kan upplevas med blandade känslor, ena delen av mig var stark & klippet i steget fanns där hela tiden, inga ömmande vader eller någon metal dipp utan mer YES! Detta är verkligen ” Mitt lopp” samtidigt som den andra halvan var tokig & ni som känner mig, vet att blir jag förbannad då blir jag riktigt arg..  😉
På gott & ont!

Bild från upploppet, några stackars meter kvar…

Jag kan bara summera detta som;
”Mitt livs bästa marthonlopp någonsin”
    2.a på VSM på tiden 2.58