Träningen rullar på, precis som livet gör & man hinner liksom inte blinka
förrän hela karusellen är igång…

För sju veckor sen sprang jag mitt första riktiga långpass, efter nästan ett års uppehåll, jag var inte bara fyll av glädje utan helt toppad.. I mellan mina träningspass blev det också några banlopp på 800m, 15000m & 3000meter & då var det som rena julaftonen för mig.

Nästan varje tisdag har jag åkt till Skrylle för att springa långa intervaller i skogen med mina nya klubbkompisar, jag har längtat till tisdagarna. För att jag älskar den naturen som finns i Skrylle & jag vet att när jag sätter mig i bilen hem efter dessa träningarna är jag inte bara trött för att jag har tränat & tagit ut mig, utan fyll med massor av ny energi som jag kan stå på ett tag.. Det har t.o.m varit så att jag har fått be om att få komma på den träningen, för den ger mig så mycket…  (medan någon har tyckt att jag har behövt vila) 

På torsdagarna har jag tagit tåget till Lund för att få springa intervaller på bana med Björnstorpsgänget… Ett upplägg som jag gillar & man får alltid klara direktiv i vilken grupp man passar in i… man hjälpt åt att dra & man peppar varandra på ett härlig sätt,
sånt gillar jag… även om Arne har sått där på varje pass & tittat på oss & gett feedback så har har det alltid blivit ett tåg sms eller mail när jag kommer hem om min upplevelse från
träningen, jag vet inte varför?!? Jag vet bara att, det känns bra för mig när jag får göra det..

Mellan varven av löpträning har jag hittat in i det varma rummet som visar 40c… svetten har droppat, kroppen & det mentala har jobbat på ett helt annat sätt. Hot yoga kallas det..
När jag gått innanför dessa dörrarna så har jag stängt ute omgivningen, det finns varken tid eller utrymme för att tänka på något annat än stunden du är i just då….

Finns det mycket mer tid kvar i mitt liv efter detta?!? Ja, tiden med mina barn… Det är ju dessa två liv som sätter extra guldkant på vardagen…

Nu har jag låtit mig ta några extra dagars löpvila också… Tanken att göra det var först jobbig, men nu är jag redo igen…