Ja, det är precis lika jobbigt att springa det som det låter, om inte ännu värre…

Jag har testat på denna distansen någon gång tidigare på bana, men hade nog förträngt det på något sätt… Jag kom på i torsdag under träningen.  ”Att det vill jag vara med på”..
Ett 5000 meters lopp som fanns nere i Ystad.
När jag får för mig något så är det oftast impulsivt & sen bestämmer jag mig för att göra det. Ibland blir det bra & ibland mindre bra, men man måste våga här i livet.

Uppladdningen innan detta loppet vara kanske inte optimalt eller vem säger att det är fel att börja ett nytt jobb, med nya tankar & funderingar.. Vara skärpt till 110 % & börja med långa arbetsdagar…  Jag tog i alla fall bilen från Hörby som är min nya arbetsplats & körde ner till Ystad.. Önskan vara att åka ner på stranden 1 timme & försöka ladda med bra energi innan loppet… men shit vad det blåste & var kallt! Där ville jag inte va`..

Packade ihop mig igen & körde till idrottsplatsen & möttes av härliga & glada människor.
Jag var både frusen, lite trött & en smula nervös .. haha.. det var länge sen jag kände så här.. Konstigt! Starten skulle inte vara förrän 19.30 & det tyckte jag kändes bra! Jag med flera hade hoppats på att vinden skulle avta, men ack nej! Det blev snarare på andra hållet.. Sluta gnäll! Lika för alla…

Då var det dax! 12 1/2 varv väntade på mig & nu gäller det att vara skärpt… Ta rygg, ligg lågt även om det känns lätt i början, våga följa & spring avslappnat. Visst låter detta enkelt?!? 1 km avklarad… känns hur bra som helst! 2 km avklarade, jag är fortfarande med.. 3 km nu börjar det bli jobbigt. 4;e km nu ger jag upp!! Nä, vänta nu här Petra!!
Du kan inte ge upp när du är så nära mål! Det får ta emot, det får kännas, andningen skall inte vara lätt. Bit nu i hop & kör den sista biten också… Ja, nu har jag bara en stackars km
kvar & det handlar om 2 1/2 varv & gör jag nu som Arne säger så skall det väl gå…

Jag kommer i mål… Jag är helt ärlig.. jag vet inte om jag är glad eller besviken!?!
Hur kan detta vara möjligt att du inte vet vad du är… Någonstans inom mig visste jag nog vad min tid skulle bli, men hade hoppats på något annat & det är skillnad.
Låt mig få fundera, springa lite för mig själv, sen kanske jag vet…

När det i dag plingade till i min mobil & jag fick ett glädjande sms så trillade poletten ner för mig! Jag sprang ju faktiskt 5000 meter på bana på tiden 19.02 & det är väl inte fy skam när man är närmare tant än 25.. 😉

Tusen tack till alla er som gör detta möjligt för mig, utan er hade det aldrig gått!