Fy fan vad jag gnäller…. Jag bokstavligen HATAR när jag inte kan sova ordentligt om nätterna & sen HATAR jag när det blåser hela tiden!

Nu kan jag inte göra så mycket åt det sist nämnda, för bor man i Skåne så blåser det alltid.
Förr tyckte jag att vinden inte var lika kraftig på morgonen, men nu har jag f-n ta mej motvind hur jag än springer. Förra veckan klev jag upp lite innan 05.00 för att få till det där kvalitetspasset som alla pratar om att man måste ha.. 😉
Min sambo var så snäll & gjorde mig sällskap med pannlampa i mörkret!!

Upplägget var väldigt enkelt; 3 km uppvärmning + 5 min – 3 min – 2 min x 3 st. & sen en skön nedjogg. Men jag tror jag gnällde hela passet! Det var tungt, blåsigt, magen ur balans.. hade det varit jag som stod vid sidan om & inte min sambo hade jag f-n, skakat om människan & frågat. Finns det något positivt hos dig just nu??

Svaret hade blivit ganska enkelt. NEJ!! Att jobba mer än hjärnan orkar med = Kaos! 
Att inte få sova = Gnällig kärring! Att sörja utan att visa det = Tär!
Att tro att man kan vara på topp inom allt = Orimligt!

Jag är medveten om allt detta & vad gör jag åt det?! Först ber jag varje kväll innan jag skall lägga mig: Mått vinden vända tills i morgon! ( Skämt!)

Jag har tagit tag i allt det andra också, skall ni veta. Det löser inte sig själv precis!
Ibland kan vi skratta åt det här hemma att jag är som jag är, men oftast blir jag bara så trött på mig själv! Vem kan kunna ALLT! (Existerar denna människan, så plocka ner vederbörande på jorden)

Nu är inte allt svart eller vitt, jag ler & blickar framåt… Tänk vad en kravlös trailrunda i skogen kan göra gott för själen, tankar & fokus på rätt saker, annars kan man lätt hamna i dyngan….

Lätta på kraven & försök lev!