Att förflytta sig 77.708 km på 6-timmar låter säkert helt galet för många & vissa tycker ”jogga runt där & äta hela tiden” Va´fan är det för något!
(Ja, det är sant jag har fått den meningen tryckt upp i ansiktet)

Jag bytte strategi till en viss del, jag vågade ännu en gång bryta mönster & träna på ett annorlunda sätt. Visst ifrågasatte jag det mycket i början. Precis som jag gör med allt annat i livet. Jag hade inget klipp alls i steget, jag kände mig allmänt tung. Som ni vet så vad det inte bara träningens fel, utan mina värden var riktigt dåliga. Drog ner ännu mer på träningen ett tag för att sen börja smyga in den igen. La´ till övningar som jag kände: ”Meningslösa!” här svettas vi inte en droppe! Listan kan göras lång, med olika utmaningar jag har fått..

Så plötsligt när vi skall springa våra långa intervaller i skogen låg jag & drog..
(jag som inte ens är snabb) förvisso har Jörgen varit sjuk, men han älskar skogens alla
utmaningar & jag brukar försöka hänga på. Vi körde några banpass inne på arenan, samma sak hände?! Han klev av vid 20 st intervaller medan jag kunde fortsatta ytterligare 10 till… Jag vågade inte tänka tanken. Jag körde något tröskelpass själv & där trillade poletten ner. ”Jag har nog kommit in i någon slags toppform”

En helt vanlig lördag är jag i Legeved & springer varv efter varv med David & Fredrik i stekande sol, alla andra ligger säker vid stranden & läser en bra bok & dricker gott kaffe, men inte vi… Vi springer mellan åkrarna på ojämn mark, över gräs in i skogen & pratar om allt mellan himmel & jord. David kläcker ur sig; Du skall inte springa Asta Maries 24 i Köpenhamn?  Min första tanke, nej det skall du INTE Petra! Det har varit en intensiv sommar, det är bröllop om en vecka & sen går loppet veckan efter.

Jag kunde INTE släppa Asta Maries 24 från huvudet. 4 dagar innan loppet, rådfrågade jag två personer & båda svarade KLART ATT DU SKALL SPRINGA! Anmälde mig dagen innan & tog bilen över till Köpenhamn med min man Jörgen & Bästa ultrakompis Fredrik
(Ledsen David! 😉 ) 

Jag hade en plan, en plan som jag hoppades skulle hålla energimässigt! Planen hade jag fått hjälp med av Malin Alricsson, jag hade tränat på den & laborerat lite utifrån min synvinkel. Sista bitarna fick jag dagen innan.

Banan var 1920 meter runt Sortedamssøen på grus & helt flackt. Det blåste som fa.. på ena långsidan & naturligtvis var det skuggsidan. Vi var inte många startande men vi var en salig blandning av 24- 12 & 6 timmars löpare & alla stod där & huttrade i kylan.

Starten gick, jag ville springa själv i min egen bubbla. Första 3 milen snittade jag på 4.19/km, det kändes precis som jag bara låg där & flöt med. Där insåg jag att formen fanns, inta nu all energi enligt planen! När jag börjar närma mig 40 km har jag så ont i höger baksida att jag känner att detta kommer aldrig att hålla. Till saken hör att några dagar innan hade jag & Jörgen kört 1,6 km intervaller i skogen & jag trycker ifrån & gör naturligtvis min bästa intervall, men drar baksidan på något sätt. Hoppas på att det skall ge med sig i veckan, men gör naturligtvis ger det inte med sig, utan får akut hjälp av Bladh på torsdagkvällen. (så tacksam)
Vid varvningen säger jag till Jörgen att vid nästa varv har du liniment på handen & smörjer på det. Tycker vi lyckades bra båda två, jag stod still i 4 sek. & han var redo!
När jag passerat maradistansen säger jag att nu får det va´nog! Detta håller inte! Jag hade kunnat bita ihop i 1 timme men aldrig i 3 timmar! Jag stannar! Jörgen peppar mig, men det hjälper inte. Jag tar min energi & trycker i mig en gel! fråga mig inte varför jag gör det då jag skall sluta springa… Vet nu att jag & Jörgen är på varsin sida av Sortedamssøen.
Jag tänker att jag joggar ett varv & ser om det ger med sig, joggar ett varv till & någonstans där så kommer alla tankar upp i huvudet, hur ont det har gjort i mig under så många år, har jag klarat den smärtan klarar jag fa… att springa i 6- timmar. Jörgen ser att jag är tillbaka & viskar en mening. En mening jag bär med mig varv efter varv!

Kikar på klockan & ser att nu har jag bara 1 1/2 timme kvar & håller jag detta tempot hela vägen kommer det gå hem & smärtan bli mindre i baksidan då jag sänkt tempot!
Ultravännerna står där, varv efter varv & peppar.. Ni gav så mycket energi, hoppas ni tar åt er alla vad det betyder för mig! En stackars timme kvar & nu är det riktigt roligt att springa igen! 5 varv på 1 timme = perfekt! 6 varv = Bonus!
Sista varvningen & ni gör vågen! Jag ryser! Jag vill inte sluta springa! Jag är inte trött, jag är så glad & lättad! Efter 6 timmar stannar jag & fattar knappt att jag har nått mitt MÅL!

77.708 km på 6 – timmars, vilket blir mitt personbästa & inte bara det utan jag tar mig in på rankinglistan över de bästa i världen på 6- timmars ultra!

TACK alla inblandade, ni är guld värda för mig & ni vet vilka ni är, ni var där på vår dag ❤️