Inför start.
Foto: Tilda.

Jag tror aldrig att jag har sprungit en halvmara så jämt som jag gjorde i Kristianopel igår! Det var inte min bästa tid & inte heller något personbästa, men vem har sagt att jag skulle ha det. Jag är ingen värmeälskare när jag skall tävla och igår var det 25 grader, vindstilla & lite kvalmigt i luften.Vad var mitt mål igår då?! Mitt mål var att njut av loppet, känna mig lätt & bara ha roligt! Det var så mitt upplägg skulle vara, men när väl starten började närmade sig kom nervositeten. Jag började känna pulsen starkare och fjärilarna i magen.

Foto: Team Blekinge LF

Starten gick & jag kände av den tryckande värmen. Försökte lägga mig på ett tempo som jag tror skall hålla hela vägen. Men varför börjar det helt plötsligt att kännas tungt? Jo, jag blev omsprungen av några löpare (killar) & det känns som att man tappar självförtroendet.

Men då kom tankarna om hur Rune Larsson hade peppat mig! Vad vi hade pratat om, hur jag skulle se på loppet… Hur min känsla skulle vara. Dom orden bar jag med mig hela vägen i mål. Rune, du är toppen!

Foto: Tilda.

Kustmaran är en vändbana, så det härliga är att under andra halvan sprang jag nog om 4-5 löpare & då kände jag mig riktigt stark! Det där är magiskt hur man kan hålla samma fart men ändå uppleva farten olika beroende på om man blir omsprungen eller springer om en annan löpare.

Vätskekontroll utmed banan.
Foto: Team Blekinge LF

Att jag kom i mål som 1:a & vann över 2:an med 5 minuter känns så härligt!

Jag hade en toppendag tillsammans med andra löpare & avslutade det hela med ett härligt dopp i havet tillsammans med mina underbara barn. Det bästa av allt är att jag efteråt kände mig pigg & sugen på nästa dags utmaning – en liten lätt runda! (Det blev 14 kilometer i regnet i morse, ett pass som gick lätt och kändes härligt.)

Fler bilder från Kustmaran hittar du här. Resultat, information mm finns här.