Jag varför inte springa Skåneleden eller sista biten av GAX-banan…

De flesta av mina löparäventyr eller löpartokigheter har jag gjort tillsammans med
Fredrik, undrar om det är för att den ena är tokigare än den andre eller för att vi helt enkelt inte bryr oss så mycket utan tar det som det kommer & sen slutar det alltid bra.
Jag tror helt enkelt att det är enkelheten & glädjen som gör att det blir som det blir, för roligt hade vi trots allt även om det var både varmt & riktigt kuperat på sina ställen…
Jag kan verkligen inte förstå hur de skall kunna springa vissa av dessa bitarna nästa helg, mitt i natten… de kommer ju inte se var de sätter sina fötter.. jag kan säga att du har väldigt stor nytta av om du är orienterare när du springer där.

Vi tar det från början, vi startar i Kristianstad i bil mot Ystad på morgonen, sätter min bil där & tar bussen till Skillinge för att sen springa Skåneleden mot Ystad. Jag var redo på mitt sätt & Fredrik på sitt sätt, planen var ett följa markeringarna & inte springa fort. (För annars följde jag inte med 😉 ) jag kan säga att den risken var ganska lite…

Jag tyckte att det började bra, fast tyvärr så varade det inte så länge, helt plötsligt var vi inne i skogen, i riktig terräng, jag sa inte så mycket, försökte hålla god mina..Ett tu tre så var man nere på stranden & sprang.. Jag tror att vi hade alla slags underlag som man kan ha under en löprunda, gick det inte upp för bland kor & tjurar (gillas inte, jag är rädd för djur) så gick det ner för, asfalt, sand strand, sten strand.. Det var inte många km som gick i skuggan utan de flesta va i stekande sol, jag tror minsta att det var 26-27 grader, så det gällde att fylla på med vätska & energi hela tiden. Vi fick stanna till två gånger under våran lilla tripp & fylla på med vatten, annars hade jag energi så det räckte hela vägen… När vi hade ca 6-7 km kvar, så kom vi till ett parti där havet hade ätit upp stranden.. vi stod frågade i några sekunder & tittade på varandra.. Ja, vi har väl inte så mycket att fundera över, utan det var bara att vada över till andra sidan.. vatten upp till midjan & dyngsura skor vad gör det.. bara svalkande..

Mitt humör var på topp under hela resan kan man säga, jag hade inte en ända dipp eller negativ tanke, tills vi hade knappt 1 km kvar.. då va jag nära att ge upp, men till saken hör att har jag bestämt mig för något så har jag det.. så när vi nu var framme vid min bil & gps inte visar 43km då tog jag några extra vänder på parkeringen fram & tillbaka.. tur att det bara var Fredrik som såg mig annars tror jag nog de hade trott att jag hade fått solsting eller något.. 😉 men sånn är jag…

Ännu ett härlig äventyr & snart väntar nästa…
Har ni inte gått eller sprungit Skåneleden så rekommenderar jag den varmt, det var fantastiskt fin & utsikten skall vi inte prata om..