Fantastisk härligt att få känna sig stark! |

I går gick VDM i Malmö 800m & visst var jag sugen på att springa det loppet när jag fick reda på att det skulle gå…

men jag vill inte tulla mer på min träning än jag redan har gjort p.g.a jobb & att det har varit mycket med barnens aktiviteter. Så jag har tränat på hela veckan som planen var.. Först gjorde jag en liten tokig sak som verkligen inte var planerat.. jag körde lite för hårt i måndags på gymmet.. innebar att jag vaknade i tisdags med träningsvärk i hela kroppen, som i sin tur blev till en mini förkylning som bara infann sig i kroppen & irriterade mig… Så i torsdags beslöt jag mig för att ta tåget till Malmö för att köra mina intervaller i den mån kroppen kände sig ok! (Tur man har en mamma som ställer upp för mig & barnen) På programmet stod det 400m x 10st med 1 min. vila.. Jag får alltid en ”ram” som jag skall ligga inom på träning & det känns skönt! När jag såg tiderna tänkte jag att, nu tar vi det lugnt i dag.. men kroppen svarade bättre än jag hade både trott & hoppats på.. Åkte hem med en trött kopp som var nöjd & en rivande känsla i halsen…

Vaknar på fredag morgon & allt är baske mig borta… Märkligt! Som tur så står det vilodag på programmet & för mig känns det bra att få givna vilodagar! Förmiddagen tillbringade jag på allra bästa sätt, hos Malin på Carisma … Jag längtar alltid tills jag skall dit, men denna gången längtade jag extra mycket… Malin ger mig så mycket energi! Sen blev det möte på Waypoint med Per som hjälper mig enormt mycket..

Sen kom ämnet upp vid middagsbordet om att jag ville åka till Malmö & springa 800m..
Tilda svarar alltid med ett leende; – Helt ok för mig mamma, jag kan tillbringa några timmar på Emporia med kompisar medan du springer.. (Börjar bli dyrt för mig nu 😉 )
Kevins kommentar löd; Vad säger du?! Du menar inte att du åker så långt för 3 min..
Jag kan både klocka dig, vara hejarklack & supporta dig om du springer hemma…
(Vet att han verkligen inte vill följa med mig, tur att man har en fantastisk syster)

Alltså 21.30 i fredags kväll blev allt bokat att jag skulle ta tåget ner & få springa mina 800m tillsammans med andra duktiga tjejer.. Låååång uppvärmning, ute i det härliga vädret. Nummerlappen på.. Vi går igenom upplägget.. Känner mig glad, nervös & spänd… Starten går… jag skall INTE dra.. jag skall springa smart… jag skall ligga där bak.. men va´ fasen min känsla säger att vi springer långsammare än vad tanken var… ligger kvar, får INTE gå om.. 2:a varvet vi ökar.. 3.e varvet vi ökar… sista biten & nu STICKER jag .. Känslan är helt obeskrivlig.. shit vad stark jag känner mig.. Hela jag lyser.. jag vill mer… ge mig mer… får jag springa mer… svaret blir NEJ Petra, du får gå ut & jogga ner & köra dagens pass.. å´det gjorde jag med lätta ben.. Jag sprang nu 800m för 2;a gången i mitt liv.. slog min förra tid & placerade mig som 2;a men det lägger jag inte så stor vikt vid, det som är det viktigaste här är MIN KÄNSLA & att jag kände mig så jäkla STRAK! Denna känsla har jag inte haft sen 2012 kan jag säga utan att ljuga… Min sluttid blev 2.38 på 800m