En gång är väl kanske ingen gång, men två gånger då räknas det väl..

Lyrisk, glad, svettig & knappt innan för dörren hann jag i går när jag sms Arne..
”Jag vet att det är lördag kväll.. Jag har inte blivit tokig, men jag är så GLAD!
Ännu ett pass.. 28 km & jag flög fram i denna värmen & med all denna träningen i benen denna veckan.”

Denna gången var jag inte orolig för distansen, den gången var det om jag skulle lyckas hålla igen på farten. Det här med att springa med rätt fart på rätt pass kan ibland vara svårt… Om jag nu får säga det själv. Men jag tycker nog att jag få godkänt på gårdagens pass av mig själv 😉

Uppladdningen för mitt långpass, måste bara ha varit den bästa för mig ännu en gång.
Dagen innan undrar man kanske vad jag sysslar med då?!? Skolavslutning & firande att Kevin fyllt år med hela släkten, mycket gott att äta & dricka, sent i säng & uppe med tuppen & en dag på stranden med härligt sällskap. Det var så min uppladdning såg ut,
kanske lite av det jag gillar..

Vätskebälte runt midjan & musik i lurarna sen var jag redo & det enda jag behövde göra var att sätta ner den ena foten framför den andra & bara njuta & det lyckades jag alldeles utmärkt med…