Min inställning & mitt mål till Lidingöloppet kan kanske låta tokigt i mångas öron, men jag hade bestämt mig för att så skulle det bli…

Jag gillar Lidingöloppet, fråga mig inte hur jag kan göra det då jag bor mitt i stan & nästan aldrig springer i backar. Kan kanske bero på skogen, naturen & själva loppet i sig?!?

Jag vet inte om jag har varit så säker i tonen någon gång som precis veckan innan då jag sa rakt ut att mitt mål med detta loppet är att åka dit & slå min gamla tid på 2.09.37.
Hur jag kommer att placerar mig kommer jag inte lägga så stor vikt på, då jag vet vilket starkt startfält det var. Fokus kommer bara ligga på mig själv!

Tyvärr började hösten med en envis & lååångdragen förkylning, låånga arbetsdagar, sena kvällar med barnens alla aktiviteter & läxförhör i högar & helgerna fyllda med fotbollsmatcher till höger & vänster… Visst älskar jag mitt liv.. men hur fanken skall jag hinna med min egen träning?! Då jag har fått till mina löprundor har det oftast varit kvalitet på dem & vad jag menar då är att jag har njutit extra mycket & känt att detta älskar jag verkligen… Jag trodde någonstans att jag hade lyckats med någon 8 mils vecka, men ack nej inte ens det har jag lyckats med sen i somras. Jag har alltså legat & snittat
7 mil/v. som sen har toppats med core & yoga. Sen kan jag väl erkänna att jag studsar & springer nog lika mycket som alla barnen gör på frimii 😉 Förra vekan fick killarna för sig att vi skulle bryta arm & jag var inte sen att hänga på, vad tror ni detta resulterade i?!
Jo, att jag hade träningsvärk i höger armen i flera dagar 😉

Jag kommer inte gå in på alla detaljer om vad som hände & inte hände i helgen ute på Lidingö, mer än att jag har haft en fantastisk helg tillsammans med ett härligt gäng från Björnstorp.
Alla har verkligen presterat sitt bästa & bjudit till så att stämningen har varit på topp!

Solen lyste, lite kyligt i luften, kroppen känns som den alltid gör innan en tävling…
Jag stod där jag alltid brukar stå, längst fram & trängdes med de allra bästa killarna & tjejerna från andra klubbar… Vätskan & energin jag vill ha i mig längst med vägen var ut delegerad … Vad kunde jag mer gör? Inget! Mer än TRO PÅ MIG SJÄLV & bara le inom mig själv hela vägen…

Jag kan lova er att jag tror baske mig aldrig att jag har känt mig så STARK någon gång som jag gjorde i lördag… Om vi skall nämna något negativt får det bli att precis innan 2 mil fick jag en mini dipp, som jag störde mig på, men den varade inte länge.. Jag tog in alla hejarop som skreks längs med vägen, nästan som om jag vore en svamp…

När jag passerade mållinjen på 2.11.06 så gjorde jag det med andan i halsen & med en stark känsla som jag inte kommer att släppa…

Jag behövde inte många minuter fören jag önskade att jag skulle få ställa mig på startlinjen redan dagen efter, men som tur är så har jag både Arne & ett sunt förnuft inom mig som sa; Njut & ta tillvara på det du precis har upplevt för snart väntar nästa stora äventyr som jag ser så mycket fram emot…

Om det blir fler mil innan dess det vet jag inte, men en sak det vet jag & det är att jag är tillbaka STARK!

Å´ett STORT TACK till alla sponsorer!