Säsongen har dragit i gång utomhus med lite lopp över allt i vårt avlånga land…

Jag håller fortfarande fast vid min plan som jag har, men för att se om den ligger rätt
till är det alltid bra med ”test lopp,” Maxi-löpet 5 km blev mitt. Tänka sig att det
blev både ett pers & 14 sek. förbättring sen i fjor på samma bana. Det får jag väl ändå kalla
godkänt även om fröken Skiöld alltid vill mer…

Med känslan i kroppen & glädjen inom mig kan jag erkänna att det var då inte lätt att hålla farten på min 32 km dagen efter… Ja, jag vet att det är bara jag själv som förlorar på att springa fort på mina långpass… men herre gud! En gång kan väl inte göra så mycket..
Jag fixar inte när det går i ”snigelfart” … (Tolka precis som du vill) jag vill att det skall finnas ett flyt & att just dagen får bestämma. Det är mitt bästa långpass på mycket, mycket länge…. Inte bara för tiden, utan för känslan som jag hela tiden skriver & pratar om. För mig är den viktigare än något annat…

Om några veckor väntar ett annat ”test lopp på mig” … lite längre & en mer obekväm distans om du frågar mig personligen. Det gör liksom ont i kroppen & benen från start till mål… hjärtat det slår lite extra & det känns som sträckan aldrig skall ta slut… hur kan det vara så jobbigt?! Jag har då ställt den frågan till mig själv ett antal gånger, men tror ni att jag har fått något vettigt svar… Nej! Det handlar bara om att jag måste jobba mig igenom den… Vad kan det vara för distans som jag skriver om?! Jo, 10 stackars km!  Ibland tänker jag tillbaka på när jag sprang 10 000m för första gången på bana.. Det var i Göteborg på Slottsskogsvallen. Jag kommer aldrig att glömma det… jag bara sprang varv efter varv.. samtidigt som jag ökade lite efter varje km så log jag mer & mer inom mig själv.. i mål sudsade jag & fattade då inget ting!? 37.41 visade klockan!
Tänk om jag hade fått uppleva det igen…
Jag kommer heller aldrig att glömma orden som jag fick sagt till mig vid målgång…

Tiden den går fort till SM i Stockholm… men med en dag i tagen & med kloka ord på vägen så vet jag att detta kommer bli hur bra som helst.. för utan resan blir det inget mål!

Jag ligger på jämna & fina veckor med träning & en kropp som är hel ..
Jag är fortfarande mamma 365 dagar om året..
Jag jobbar precis som alla andra…
Jag har precis som ni andra bara 24 – timmar på mitt dygn…

Nu väntar ett långpass på mig i skogen….