Jag skriver ÄNTLIGEN med stora bokstäver, för det här var verkligen en go
känsla för mig att slå detta perset på Ryssbergsloppet.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt för mig själv; Att så svårt kan det väl inte
vara att bara öka någon sekund uppför de sega backarna eller trycka ifrån lite extra
nerför … men det har varit helt omöjligt!

Målet att slå mitt pers, det fanns där hela tiden. Om jag sen skulle lyckas med att ta hem
Bergspriset det vågade jag inte hoppas på, men jag segade mig upp för den långa, långa backen. Benen de kändes stumma & andningen var tuff.. Tankarna for runt i mitt huvud
” Tänk om jag inte kommer orka hela vägen nu”  väl uppe på Ryssbegs topp hade jag kammat hem Bergspriset.

Nu återstod det 11 km som skulle disponeras rätt… Jag hade ett gäng killar framför mig & ett gäng bakom. De som hade legat bakom & trycktet ett tag, smög sig nu försiktigt förbi mig, jag lyckades inte hålla mig kvar vid dem… jag jobbade mig uppför & försökte släppa i nerförs backarna… Luckan mellan oss växte, men någonstans inom mig visste jag att jag är ”starkare” än detta & jag hämta hem växeln igen. Deras ryggar kom närmare & närmare.. innan varvningen är där en seg lång back & jag jobbade mig upp & nu var jag så när dem… ”Jag var i kapp” & äntligen stod Arne där… Det går utför  & jag lägger i ännu en växel som kan bära eller brista… Framme vid varvningen! En kille hakade sig fast, de andra har släppte…

Nu kör vi hela vägen! Benen känns ok & det mentala är med mig…
När det återstår 900m kvar av loppet står Arne där & jag får precis de där orden tillsagda till mig som jag önskar för att trycka ifrån lite till & det blir en spurt hela vägen in i mål…

Den största segern i detta loppet är inte placeringen, det är att jag lyckades ÄNTLIGEN knäcka min tid sen 2012… Att det skulle ta så lång tid hade jag då aldrig trott..

En vecka med blandade pass, allt från tuffa tusingar i Skrylle till njutbara morgonrundor.
Summeringen blir godkänd 11 mil & två styrkepass!