Jag måste erkänna att det känns lite som jag har lyckats ”knäcka” den där koden nu…

Ibland så bara händer det, men oftast tror jag att det handlar om att man lyssnar & lära.
Jag är tyvärr av den sorten som hela tiden måste testa gränser & saker… Jag kan liksom inte låta andra göra det & sen lära mig. Har alltid varit så, stackars mina föräldrar!
Nu har jag i alla fall lärt mig att lyssna på någon som betyder otroligt MYCKET för mig!
Arne Mårtensson min coach. Vi har känt varandra i många år, vi har tampats in i mål på lopp, vi har alltid önskat varandra lycka till innan start…

I slutet av 2014 när jag mådde som sämst så ringde Arne.. Jag kommer aldrig att glömma det.. Det var ett ”tufft samtal” för oss båda. Vi avbröt samtalet & hördes av senare…
Jag fick frågan ställ till mig om jag ville komma till dem i Malmö & träna i Atleticum hallen.. Nej Arne, det kan jag INTE! Varför svarade han mig??
Mitt svar blev; TÄNK OM NÅGON SER MIG!!… På den vägen började våran resa, en resa som har långt kvar innan den når sitt slut…

En resa som har varit ”tuff & frustrerade” många gånger… mycket handlar om det mentala. Jag säger att det är lätt att träna någon när det går bra, men att finnas där i vått & torrt .. Säga sitt hjärtas mening. Förstå den andre.. Kunna glädjas & skratta tillsammans av misstag, men samtidigt lyfta fram både de starka & svaga sidorna.. Jag skulle kunna göra listan lång…

VI MÅSTE prata efter träningen! Så lyder oftast min fras till Arne 😉 (Tror han är ganska van nu 😉 ) Risen loppet! 5 km.
Kan jag springa det?? Sagt & gjort så blev det så förra söndagen. Aldrig tidigare sprungit där. En rolig bana som gick både upp & ner på asfalt inne i villakvarteren & in i skogen.. En tuff, men rolig utmaning måste jag säga..Å´saken var ju inte sämre när jag springer in tiden 18.32 med det underlaget… Hur känslan var?!  Obeskrivligt skön!

Några dagar senare var det dax för DM & VDM på 3000 meter. Jag erkänner 7,5 varv där inne låter som ”värdens längsta lopp” men skulle jag springa ett lite lopp i skogen eller på asfalt hade jag nästan börjat att fundera på om det var  lönt att byta om för den sträckan… Startskottet gick & jag följde planen till 100 % & det visade sig ännu en gång vara helt rätt för min sluttid blev 10.46 & jag var så GLAD!
(Många fantastiska tider av Björnstorparna, ingen nämnd & ingen glömd)

Efter alla dessa korta distanserna var det nu tid att springa mitt sista riktigt långa pass innan SM .. 35 km med 10 km fartökning.
(Detta passet har jag verkligen gått & längtat efter) Det var lätta steg, en glad Petra som sprang in i dimman & ut i solen…

Ja, detta känns verkligen BRA!