Visst vill vi alla det, men ibland kan det vara svår att våga släppa taget om något som vi tror är tryggheten i vårt liv.

Jag har tränat hela mitt liv, jag brukar skoja om att jag är ”uppväxt” i en idrottshall…
Dock låg inte fokus på min träning då, utan på de som var ”duktiga” Det är nästan så jag kan bli förbannad, på att någon annan kan bestämma om vem som är duktig & vem som får utöva & utveckla sin idrott…

Jag har ett förflutet som jag inte önskar någon, inte ens mina värsta fiender om jag nu hade några sådana… Jag har jobbat mig igenom detta hela mitt liv, det har varit djupa dalar & höga toppar! Visst har jag blivit ”stark” kanske så pass ”stark” så jag har haft svårt att släppa in någon för långt in i mitt liv…

Men nu känner jag något som jag jag älskar & mår bra av…
Vad vågar & gör jag då?!
– Jo, jag vågar ta tag i det som jag vet hade varit bra för mig hela tiden…
Nya vägar, nya utmaningar, testa gränser i rätt riktning…
För att allt detta har jag alltid gjort, aldrig visat att jag varit rädd… men vem har sagt att det har varit bra?!

Jag kan inte påstå att jag ångrar något, för då hade jag inte varit den jag i dag…

Jag tog ett break från fartpassen, vågade ställa upp i alla GP- tävlingarna i Skåne under 2016 med bara distans & rehabträning. Vad resulterade det i?! Jo, en 3.e placering i Skåne!
Jag fortsatte med övningarna & la in långpass på helgerna… Vad hände?! Det tog mig 73.995 meter på 6 – timmar. Nu i veckan vågade jag för första gången på månader köra ett intervallpass, det gick inte super, super snabbt.. men vem har sagt att det måste göra det?! Nu jag bygger en stark kropp på både insidan & utsidan….

Så känslan säger mig; ” Våga gå vidare & lägg allt gammalt bakom dig”