Nu känns det så himla bra eller skall jag säga underbart!

Nu var det nära, så nära att jag borde känna mig lite nervös & få den där kittlande känslan i magen…

Veckorna innan har det inte blivit mycket till träning, tiden har inte räckt till & motivationen försvann.. veckor blev till dagar & då var det dax att trappa ner…
Trappa ner?!? Vad var det jag skulle trappa ner på, något som inte fanns där. Jag valde att lägga fokus på positiv energi!

Nu var jag nära. Vi närmar oss ett blåsigt Kalmar, det är söndag morgon vindarna är iskalla, flaggorna står rakt ut, solen lyser… Hoppar ur bilen & tar mig till nummerlappsutdelningen, när vi går längs vattnet tar vindarna i ordentligt, jag fryser så jag skakar. Många tankar hade jag gått igenom flera gånger innan där hemma i veckorna, men vinden!! Hur kunde jag glömma den? Bron, den är  inte flack, hur tänkte jag där?

Ger mig på en uppvärmning, men känner att det ger nog mig inte så mycket. Jogga mest runt & hälsar på folk tills jag bestämmer mig för att nu får det vara bra med detta. Beslutet är taget, det blir bara linne… När jag står där, så hör jag i högtalaren vilka som är tippade på att komma längst… Sofia & Elov!
30 minuter innan start så skall alla löpare infinna sig i startfållan, ni hör själva! Det är ganska länge att stå där & små frysa & trippa på tå… Byter några ord med några kända & duktiga löpare…

10 – 9 – 8 – 7 – 6 … Där gick starten, mitt inne på torget. Flyter jag inte med här, så kommer jag att bli ner sprungen. Jag följer snällt strömmen & hittar ett behagligt tempo. Folket hejar fram oss. Jag sneglar på klockan & tänker att så fort skulle jag inte springa. Vi närmar oss bron & det blir någon slags sidovind & jag ser hur det går ”snällt uppför” jag springer fortfarande jämnt & fint. Uppe på toppen av bron & nu har vi en snäll färd nerför.. Nu snackar vi publik fest! Jag tror då aldrig att jag har gett så många high- five till lyckliga barn som lyser med hela ansiktet & säger; ”Såg ni, hon rörde mig?!”

Jag ligger som 4:e tjej… En tysk tjej ligger i täten, sen Sofia bara en bit framför & bara några 100 meter efter henne ligger en tjej i svart linne… Passerar milen på 39.38.
Oj, oj detta var kanske inte så bra eller jo, känner ju mig stark. Sänk tempot Petra, tänker jag ännu en gång… Hela jag ler, jag vet inte sist som jag kände mig så stark på insidan & hade detta steget.

Nu är jag på Öland & får se hur långt mina ben kan bära mig, fram till halvmaran måste allt kännas lika behagligt. Tittar på klockan igen & inser att detta är riktigt roligt!
Nu ligger jag 3:a…. Ibland har vi vinden i ryggen & allt går som en dans, sen svänger vägen & vi får snällt kämpa emot den. Det är inga långa sträckor, men det räckor…

Jag springer mycket själv, jag har löpare framför & bakom mig. På någon sträcka får jag sällskap. Alltid trevligt! Vid 38 km börjar jag inse att jag kommer ju passera maran på under 3 timmar! Skrattar för mig själv & tänker detta blir en bonus utan dess like…
Detta vill jag inte missa. Lägger min energi & fokus på att jag vill klara det…
Yes, yes! 2.58…

Vad händer!? Jag kommer ut på en smal asfalts väg, mellan två åkerfält där grusen & jorden har blåst ut. Vägen går upp, upp.. ja, ja det är inget berg vi skall bestiga, men med den vinden emot mig & 42 km i ben så. ”Dör jag” … Är det för att jag la fokuset fel??
Tänk om! Nu tar vi 1 km i taget, sen får bilen komma när den vill för jag är mer än nöjd…
Nu ser jag skylten med texten 44 km… benen känns ok igen. Okej om jag tar sikte på
45 km kommer bilen hinna ifatt mig då, Nej! Vad är detta?! Hur långt skall jag hinna…
Nu har jag hittat tillbaka till mitt rätta jag igen, benen följer snällt mig. Skall jag ta en sista vatten över mig & en mugg i mig när jag passerar vätskestationen, lika bra!

Nu är i alla fall cyklisterna i fatt mig. De ropar; Bra jobbat! Nu är det inte långt kvar…
”Bilen är ca 200 meter bakom dig.” Detta är rena energikicken! Helt otroligt..
Jag kom 49.36 km & hade inte bilen stoppat mig där, så hade jag själv heller inte gjort det
den dagen, för det var min dag, ni vet när man lyckas pricka in just den dagen då allt bara flyter på…. Den dagen kommer inte ofta till en, men när man lyckas att springa på glädje & utan att kämpa mot någon klocka då är det så jäkla roligt!

Nu känns det så himla bra eller skall jag säga underbart! Jag har gjort något för någon annan som betyder otroligt mycket för mig.. Vi kan ibland ha olika åsikter om tider & saker i livet, men jag är så glad när du ger mig en hint om att några sekunder hit eller dit inte spelar någon roll… Tänk på oss som aldrig får uppleva detta!
För mig är du alltid bäst oavsett vilken tid du har.

Wings for life… 

 

Annonser

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s