”Låt mig få le hela vägen in i mål!”

”Skall jag fortsätta att springa på min mentala kraft ”Run for your life” eller skall jag bearbeta detta & börja från grunden…

Smärtan inom mig gör ont, den gör mer ont än vad jag kan sätta ord på den. Den förföljer mig vart jag än tar vägen, förr kunde jag snöra på mig skorna & ge mig iväg. Å vips så var den borta (för stunden) kroppen fylldes ju av må bra saker! Men nu kan jag inte fly längre, ryggsäcken är så tung & överfylld.”

Jag stod i ett vägskäl & kroppen hade gett mig alla varningssignaler den bara kunde, men vad hjälpte det när jag inte lyssnad på den. OM jag hade lyssnat på den, hade livet varit annorlunda då? NEJ, det tror jag inte eller det vet jag att det inte hade. Jag tror att jag har fått denna gåva att vara mentalt stark för att klara smäll efter smäll & ständigt vara den ”Duktiga Petra”

1 år senare står jag här (+46 år gammal )& kan se tillbaka på varför nervsystemet på vänster sida la av… Jag hade ännu en gång pressat mig själv till att prestera, prestera på topp utan att vara nöjd. Jag ville mer!! Jag fortsatte att träna under den tidiga fasen i behandlingen, även om jag visste att kroppen skulle brytas ner & i samma veva åkte jag på ett diskbråk på L4-5. (Man kan ju undra hur stor sannolikhet i att detta skall inträffa samtidigt)

Smärtan inom mig blev bara mer & mer påtaglig & kraven utifrån ökade på mig.
Man ville inte se den ”Starka Petra” svag! Tillslut kunde jag inte stödja på mitt vänster ben eller sitta ner. Den strålande smärtan som tidigare bara höll sig runt ländryggen var nu strålande ända från tårna till nacken. Känseln var helt borta eller om jag skall vara ärlig så stängdes mina känslor av för att orka det jag gick igenom.

I dagsläget kan jag äntligen börja att känna glädjen i stegen jag sätter ner. Resan jag har valt kommer att ta tid, men jag vet också att fram kommer jag att komma, för här i skogen mår jag bra, även om backarna utmanar mig varje dag!

Det finns många jag vill tacka, men framförallt vill jag ge ”Mina killar” som coachar & stöttar mig i detta en extra eloge. Linus Wiren, Anders, P-O, Felix,Marco & Jörgen.

Dagboken fylls mer & mer av glädjande anteckningar … Inte bara bra snittider, utan hur underbara känslan är när jag ”flyger upp för backarna”…

Om petraskiold

Långlöpande tvåbarnsmamma...Hur långt kan jag nå.. Löpningen ger mig glädjen och styrkan i livet. http://petraskiold.com
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s