Jag är verkligen expert på att stänga av hela systemet när jag vill…

Jag har ju liksom gjort det under så många år i olika perioder, visst har det gynnat mig ibland
om man ser till min meritlista & hur jag har klarat av att hantera vissa ”jobbiga” saker här i livet, men är det värt det alla gånger att ha den ”gåvan?”
Nej, denna gången valde jag att vara klok!

Banan var inte optimal för mig (kanske inte för någon egentligen) Kurvorna var varken snälla eller få om man säger så. Lika för alla, jag vet! Men eftersom det var 102 vänster varv vi skulle genomföra & det är min dåliga sida. Min höft/ländrygg är inte hundra ännu & vi vet inte om den någonsin kommer att bli det heller, men vi jobbar på det, jag måste se det som ett nytt förhållningssätt.

För att ni skall få en inblick om hur sprang bifogar jag en bild här; runt en fotbollsplan som har ”raka hörnor” & in på arenan som har ”runda svängar” & ligger man då & trycker med höger sida lite mer, får vänster belastningen. Luften var kvalmig & sol var utmanande för oss. Några skuggiga partier hade det inte lagt in till oss

Jag kände av ganska tidigt in i loppet att detta kommer inte att hålla, så jag valde att kliva av.
Men jag fick pepp ifrån Linus & Jörgen att ge det en chans till & de tyckte på att det var lite väl tidigt att hoppa av. Så jag ryckte upp mig & försökte hitta ett steg som jag trodde på, men efter 50 km kände jag att nu måste jag vara realistisk & klok!

Klart att jag var grymt besviken på min kropp, jag var riktigt ledsen. Tänk dig själv att inte ha tävlat på 1 1/2 år & man har jobbat med målbilder, rehab.träning blandat med löpning & coaching utifrån alla hörn. Sen svarar inte kroppen när det där dax!

I dag är jag forfarande besviken, men jag ser det från ett annat perspektiv.
Jag var klok! Jag gick inte i sönder för att jag valde att stänga av mitt system! Jag ser att livet går vidare & att jag har så många fantastiska människor runt mig!
Sen vet jag att den dagen kommer då det är min tur, det var inte i söndags!

Att genomföra 50 km på den banan i den värmen & känna sig oförskämt fräsch dagen efter,
förutom min strålning förstås i ländryggen känns som att jag är inte helt ute & cyklar.

Hur kommer det sig då att jag hade denna strålning, jo för att mitt bäcken hade ”låst sig” så
att nerverna låg i kläm & jag fick inte riktigt med mig benet. Nu har jag dragit det till rätta på Plus praktik & jag joggar lätt redan…

Jag vill absolut inte ha någon medömkan i detta inlägget! Jag vill bara få fram budskapet att ibland är det bättre att stanna upp i tid & vara klok än att pressa sig för inget!
Det är du själv som skall igenom den tuffa perioden sen!