Tack för att du låter mig vara den jag är… Tack för att du lyssnar..

Jag hann inte mer än i mål på Stockholms maraton förrän min besvikelse &
frustration kom ut.. Du stod där & lyssnade & tittade på mig, medan jag var helt uppe
i varv… Det första jag sa var: – Om 1 vecka skall vi ha hittat den där maran till mig, jag skall springa den på min tänkta tid, jag kan.. ja, jag kan göra det redan i morgon om det skall vara så… Du sa inget… jag gick där & analyserade & pratade nog i non stop!

Sen kom besvikelsen & tårarna.. jag sa till dig att jag måste bara få va.. ge mig några dagar.. låt mig få vila, genom massage, Plus praktik, sova mycket & länge… få vara den där tjejen med glimten i ögat, busa med alla barnen på Tosselilla & åka karuseller precis som jag var ett barn igen, trots att jag snart är 40 år… Låt mig få några extra vilodagar &
låt mig få gå in i min löparbubbla, det gör jag när jag får springa mina favoritrundor i skogen & runt sjön… där ingen kan se mig.. ingen kan stoppa mig…

Vi har haft daglig kontakt.. jag vet att när jag blir arg så blir jag arg… när någon sårar mig, blir jag ledsen & besviken… Å´jag vet också om att jag kan lysa som en sol & studsa rundor som ett barn när ett löppass har gått bra.. Det var precis vad jag gjorde i dag!
Helt jäkla otroligt, bara 5 dagar efter min mara går jag alltså ut & springer 19 km runt sjön, utan press & krav & persar min egen tid med  2min sen i fjor…

Nu skall jag packa min träningsväska & åka på ett miniträningsläger tillsammans med några av mina favoritkillar, Söderberg, Hoberg & David. De har lovat på heder & samvete att vara snälla mot mig… & jag kan lova att om de försöker springa ifrån mig så… 😉

Trevlig Helg på er & jogga lugnt!