Det handlar inte om mängden, utan kvalitet & framför allt kvantitet, samt kärleken till det du gör…

Det var ett tag sen jag skrev här & det finns många orsaker till det! Cirka 3 veckor före
SM på Stockholms maraton så drog jag på mig en skada, en skada som vi försökte
”hålla undan & behandla på bästa sätt”  Tyvärr är det ju så att när man är i sitt livs form som jag var i våras så är man skör på många sätt…

Jag startade & sprang maran.. med facit i hand så var det dumt gjort. Eftersom jag höll i knappast 2 mil.. sen var det ren vilja som tog mig till målet, med en baksida som bara ville att jag skulle sluta pressa mig mer…

Min sommar har bestått av en massa rehabträning som har innefattat det mesta…
Framförallt har det blivit en hel del Hot yoga nere på Seaside inspiration i Åhus.
Några veckor har jag inte sprungit en meter & andra veckor har jag kommit upp i 5 mil, som längst har jag sprungit 6 mil 2ggr sen maran. Det är inte mycket att jubla över, då jag älskar att få springa som ni alla vet.

Att sluta springa lopp har inte varit något allternativ för mig, utan jag har valt att delta utan krav & prestation! Vilket har resulterat i ren glädje & har varit roligt.

Lidingöloppet hade jag som ett mål i början av året, men insåg att det var chanslöst… Veckan innan det var dax bestämde jag mig för att åka upp, bara för att jag älskar det loppet.. Skogen, terrängen & hela arrangemanget! Tyvärr åkte jag på en pencillinkur samma vecka & blev sängliggande… Det var bara att gilla läget & invänta hur kroppen skulle svara & vad Dr. skulle ge för klartecken på fredagen. ( dagen innan start start)

Det blev en start.. Det blev ett Lidingölopp för mig… Det var glädje & en vilja av stål…
Fram till att jag hade 13-12km kvar flöt allt på & jag kände mig mer än stark, därefter gjorde sig kroppen påmind & att jag fattades mil.. Jag fick plocka fram min målmedvetenhet & envishet. Jag har då aldrig gått så mycket i backarna, men vad gjorde det?? Jag har aldrig känt mig så lycklig vid målgång som denna gången.. De sista km passerade jag löpare, efter löpare & väl inne i målområdet var känslorna blandade..
Å´jag stark! På tiden 2.12.18

En vecka senare står jag där igen på startlinjen inför Malmös halvmara.. Vad gör jag här?!
Jag mår illa, kroppen svarar inte på uppvärmningen & det känns som att jag måste lägga ner innan jag ens har startat… Tankarna inom mig far runt, tänk efter Petra.. Varför är du här?! Ett enkelt svar.. ett svar som jag inte tänker bjuda på, utan just nu handlar det bara om att vara smart, känna sig stark & ge kärlek till det & dem man får det av…
Detta känns helt underbart! Passerar mållinjen på 1.25…

Hur är detta möjligt att att du genom lite mängdträning ändå kan …
Jag har svaret & det tror jag att du också har allt handlat inte om kvantitet utan kvalitet.